31 oktober 2010

Att vara jag

Nu är det bara jag
Mannen har varit här sedan i fredags
för barnens skull och gick nyss
Nu är jag ensam
Utan att känna mig det minsta ensam
Jag har mina barn och mina fantastiska vänner
och min mamma
Lilla mamma, jag pratade med henne i fredags
Berättade att jag lämnat och hon sa
äntligen gjorde du det
Hon finns där för mig
på sitt sätt och jag känner mig så tacksam
för det med
Tacksam mot livet som ger mig kraft och mod
och som sänder fina människor i min väg
Detta kommer att bli bra!
Det är ett väl genomtänkt och alldeles lugnt
fattat beslut
som inte är byggt på vrede eller kärlek till nån annan
Utan som är sedan länge formulerat
Det känns fint att vara jag

2 kommentarer:

Julia sa...

Visst är små mammor härligt att ha! Som bara finns där. Och vad himla fint du skriver. Det känns fint att vara jag. Så fint. :)

Fortfarande lycklig sa...

Min mamma har varit en skugga i mitt liv länge, kanske kan det bli annorlunda nu.

Tack för fina ord!

Kram till dig!