Andning. Tystnad. Utandning.
Blad som inte vänds i boken han läser.
Så kommer den, frågan.
Vill du hångla?
Alternativt (rakt på sak)
Vill du knulla?
Svaret är tio gånger av tio nej.
Och känslan i min mage är
Sluta fråga
Sluta tvinga mig att säga nej
Han slutar ju inte fråga för att jag
inte svarar
Men ibland orkar jag liksom inte
Säga nej en gång till
När man blir kär är det inte för att han är så fantastisk
Utan för att han väcker nåt till liv i en själv
Säger en person i boken jag läser
När den jag lever med håller upp en spegel där jag
är en torr och ovillig person
En person utan vilja och känslor och lust
Då känner jag inte kärlek
Då känner jag att jag vill vara ensam
3 kommentarer:
Intressant! Kärlekskänslor går inte att tvinga fram. Har själv undrat hur det kommer sig att man känner eller inte känner för någon. Ibland har jag slutat falla för en viss typ att män som jag förut alltid föll för. Kan det bero på att jag slutat känna igen mig i det som deom speglar hos mig? Att jag liksom ändrat min egen självbild så att jag behöver en annan spegel för att bli kär?
Vad heter boken och vem är den skriven av? Måste läsa! :)
Du vet, man blir så trøtt av å si nei. Like trøtt som å spørre.
Anonym: Visst är det! Jag har vänt och vridit på den där sentensen en hel massa. Ställt killar jag fallit för i relief mot den. Givetvis! är det så att det är lättare att bli kär i någon som får en att känna just det man vill känna. Att man är en bra, snygg, glad och intressant person. En man som får mig att må bra, att känna livet i mig som Farbror Nilsson i Madicken säger, han har stora chanser.
Boken är Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Väldigt värd att läsas inte bara för det citatet!
Jakob: Ja, det blir man sannerligen. Att vara den som ratar och inte vill är inte ett dugg roligare än att vara den som är ratad.
Skicka en kommentar