När blir det uppenbart att det inte går längre?
Vid vilken punkt?
Är det när man äter en chokladkaka om dagen?
Eller när man springer från ett möte innan det är slut
för att hinna handla godis innan bussen går?
Eller kanske när man äter glass direkt ur lådan,
med frysdörren öppen?
När man inte kan sluta
När illamående inte är en signal längre
När en nödvändigt prioritering
mellan middagsmat och choklad
har ett givet utfall
När man inte vågar vara ensam hemma
När man går ut i ösregn för att köpa mer godis
fast man just ätit en tvåhundragrammare på en kvart
När man skäms så mycket att man inte kan
se sina barn i ögonen
när de frågar vart alla kakor tagit vägen
som de bakade häromdagen
Jag har spelat teater så länge
Jag är världsbäst på vara duktig
och ta hand om mig
Tränar och äter sunt och redigt
Jodå
Det är vad alla tror
Jag har lurat de flesta
Det är hur lätt som helst
Det svåra är att sluta luras
Att erkänna hur det faktiskt är
Jag har ett missbruk
Ett kemiskt beroende
Jag kommer att ha det livet ut
Det är en del av mig men det är inte jag
4 kommentarer:
Hej! Tack för en finfinblogg. Får jag publicera det här inlägget på min blogg? Älskar namnet på din blogg - Fortfarande lycklig. Har du ett förnamn som du vill dela med dig av? Kramar Gunilla, Vittbegär.
Åh, tack! Vad roligt att du tittade in här. Såklart att du får publicera detta hos dig! Jag kallar mig bara Fortfarande lycklig, är lite hemlig sådär, för familjens skull.
Kramar!
Du är så otroligt stark som skriver så ärligt.
Det är ett jättekliv framåt
Det är den enda vägen
Du kommer klara det här.
Det är samma sak som med alkoholism.
Det är först när man själv vågar erkänna
Som man kan ta kontroll.över sitt beroende.
Styrkekramar!!
L: Att skriva ärligt om det här och att berätta precis som det är för min pojkvän har gjort att jag lite grand kan ställa mig vid sidan om det. Jag ser mig själv lite från sidan och får distans. Det svåraste har varit skammen, jag har inte kunnat förmå mig att säga det. Ingen har vetat, verkligen ingen har haft hela bilden. Nu vet han och nu vet ni som läser här. Från den här punkten vet jag att jag kan fixa det.
Kram!
Skicka en kommentar