Att berätta kan vara så skönt!
Eller. Att berätta är alltid skönt om den man berättar för
verkligen lyssnar, tar in, visar respekt
Och det gör de jag berättar saker för
För annars berättar jag inget
Jag är inte den som häller ur mig privata saker
till alla och envar
Det kan kanske verka så, med tanke på vad jag
skriver här
Men in real life är jag inte alls så öppen
Detta har jag inte kunnat berätta för någon enda
förrän nu
Inte ens mina närmaste vänner har vetat
(om de inte har anat på egen hand förstås)
Nu vet han, min älskade, och jag känner mig så stark
på ett bra sätt, på det modiga sättet
Jag vågade vara svag och pinsam och liten
Han lyssnar och tycker inte att det är nån big deal
Redan nu, genom att berätta för honom och skriva
här, säga precis som det är,
känner jag att jag ställer mig lite vid sidan om mig själv
Det ger en skön distans
Jag tror att det är såhär:
Jag ville gå in i min nya relation och vara perfekt
Ville inte släpa med mig mer bagage än det som
den trasiga relationen med Exmannen gett mig
Så jag låtsades att jag inte hade några ätstörningar
Låtsades att jag var en tjej som kunde äta en chokladkaka
lite käckt sådär, utan att det hände nåt
Så som de flesta andra kan
Viljan att vara frisk och det faktum att jag inte är det
Den krocken ledde till att jag föll sönder mer och mer
Och till slut var jag tvungen att tappa kontrollen helt för att
jag själv skulle fatta att detta går inte längre
Nu fattar jag, nu är det inte hemligt längre
Och det är en sån lättnad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar