Var dags kärlek

Somliga dagar känns det som om det inte finns
någonting att berätta
Livet trampar på bara
Jag är i vardagen och min vardag är samma
som igår
Det är måndag morgon, jag dricker kaffe och ser
ljuset återvända
Snart är det dags att väcka barnen, eller i alla fall
kolla så att deras klockor har ringt och de verkar
vara vid liv och kontaktbara
Välja kläder - är det sommar eller höst?
Sedan ta bussen till jobbet
Läsa ut en bok
Hoppas att lunchlådan inte läcker i väskan
och att städerskan har fyllt på tepåsar i fikarummet

Vardag
Jag är lite upphängd på det sen min fråga om ämnen
att blogga om
Vardag, var dag
Det är fint med vardag när man har det bra
När var dag - oavsett om man är sjuk, har ont nånstans,
har ett barn som inte kan sova på nätterna eller jobbet
tvingar en till mindre roliga sysslor -
är en lycklig dag
När de viktiga delarna är på plats
När kärlek finns och frihet att vara sig själv

Nejdå, jag har inte blivit frälst
Jag tillhör inte de där som efter en olycka eller nära anhörigs
sjukdom eller dödsfall tycker att man måste ta tillvara varje dag
och livet har fått en annan mening
När min pappa dog fick livet en sorgekant som det tog
flera år för mig att färglägga
Jag saknade honom så det skar i magen
men inte blev jag bättre på att se glädjen i vardagen
för det
Nej det där tror jag inte på alls
Sorg och oro stärker inte mig
Det bara bryter ner

Kärlek däremot
Känslan av att vara älskad, att någon ser på mig med värme
och respekt
Det gör mig till världens starkaste