17 september 2011

En lördagsmorgon

Att vakna och tvinga kroppen att vika undan
täcket och kliva upp
Fast den vill ligga kvar i värmen
Att ge katten mat och höra ett barn som hostar

Att allt sen händer snabbt
"Mamma!!" i falsett
Inget "kom" eller så
Bara detta arga, hysteriska "mamma"
Att gå in till henne och ta emot slag och arga ord
för att en inte kom in när en hörde henne
Att en inte gjorde det för att en tänkte att det var tidigt och
hon kan få sova en stund till
räknas inte
När en säger "jag accepterar inte att du slåss"
är en världens sämsta mamma och
"jag vill bo hos pappa"
Att tappa allt och skrika "packa din väska då och
flytta till pappa!"
Att bli lika liten och gråta i gröten
ute i köket

Hon drar fram mitt allra sämsta jag
Hon är för lik honom för att jag ska stå ut
när hon är på det humöret
Arg, krävande, egocentrerad

Sen går det över
Puss och förlåt och
"du är världens bästa mamma"

Jo
Det är jag kanske
Din enda i alla fall
Men det finns en klump i min mage som inte försvinner
för att "förlåt"

2 kommentarer:

Caroline sa...

Ja visst verkar de ha likheter. Jag tror att varannan vecka-barn måste spela ut sina föräldrar, om vem som är bäst, om att man kan mistas genom att man flyttar till den andra, och jag tror att man inte ska bemöta det något särskilt. Jag tror att det väääldigt sällan är uttryck för något annat, bara attdet är ett fult kort och att man därför ska ge det just så mycket uppmärksamhet.

Fortfarande lycklig sa...

Ja, de är lika och det kan ju inte hon hjälpa - att jag ser rött när hon håller på på samma sätt som han. Jag får verkligen panik av mitt eget barn och det är en gräslig känsla.

Hon vill inte flytta till pappa, det är ett tomt hot, men det känns som en realitet, som nåt lockande, just när hon är som argast. Och just då, när hon är en verklig pest, känns det som ett alternativ för mig med. Jag vill bli av med henne då, i några minuter.

Jag tror att de flesta känner så ibland, att jag inte är ensam om att bli så besviken på alla hugg och slag och vidrigheter att man vill ge upp. Men det gör man såklart inte.

Frågan är väl bara var man ska lägga ribban. Ska man, måste man, förlåta allting?