Jag förstår nu att jag är rädd för hur han ska reagera
när jag berättar
Och den rädslan har inte med honom att göra utan bara med mig
Allt han har visat mig hittills säger mig att det inte finns något
att vara rädd för
Så det är orättvist men jag är rädd ändå
Skadad efter en lång relation med en man med fruktansvärt osund
inställning till sex och till sin egen roll
Och dessutom en sunkig kvinnosyn förklädd till politiskt korrekt
medvetenhet
Jag har svårt att frigöra mig från det och från alla krav
Den normalitet han fick mig att tro på
Jag kommer att hitta mig själv, det vet jag
Men det tar lite tid
Min sexualitet mår både bra och inte
Den är riktad mot honom, och där finns bara värme och trygghet
Jag känner ingen rädsla eller oro alls utan bara glädje
Men så är jag rädd samtidigt, för vad som skulle kunna hända
Det är ologiskt
Jag vet det
Och orättvist som sagt
Jag vet ju att han inte är som min exman
Jag känner mig trygg
men ändå inte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar