Det är en sån där dag då hjärnan inte riktigt är inkopplad
Nåt litet virus ilar runt i kroppen och stänger av
det som jag försöker sätta på
Jag är inte sjuk så där så att det är läge att krypa ner under täcket
och sova bort dagen
Men inte heller frisk som i ta en joggingrunda och sen vara effektiv
och smart fram till klockan tre när det är dags att ta helg
Det blir en mellandag med lite skrivarbete och lite läsning
under en filt i soffan
Facebook har nytt skepnad igen, nu är det meddelandefunktionen
som ser annorlunda ut - alla mail med varje person i en och samma tråd
Igår scrollade jag bakåt och läste om de allra första mailen
jag och min älskade skickade till varandra
Det var trevande kärleksfullt
Förvånat och nyvaket upptäckte vi att den där dansen
betydde något, betydde mycket
I många, långa mail närmade vi oss varandra
Det kändes fint att läsa dem igen
Känna igen och minnas de första veckorna
Vi håller fortfarande på och närmar oss varandra
Vi är nära men blir ändå närmre för varje dag
Magiskt
Och jag är det oräddaste jag varit någonsin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar