Jag vet inte riktigt hur störd jag är, ibland känner jag mig rätt normal och ibland helt way out. Det går i perioder. Men när det är som värst så handlar hela tillvaron om att äta/inte äta. Jag planerar för att äta och annat blir sekundärt. Själva ätandet går sedan fort och sker helt utan njutning. Jag kan äta 200 g choklad på fem minuter. Men jag kräks aldrig.
Jag vet att jag inte är tjock men jag kan ändå få för mig att jag är det. Det sitter djupt rotat. Att alltid vara bedömd blev vardag för mig under åren med min Exman och det är svårt att frigöra sig från det. Att sluta se på sig själv med någon annans blick.
Jag vill bli frisk. Vill kunna äta när jag är hungrig och inte tänka på mat däremellan.
Vare sig att jag ska äta eller att jag ska låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar