När man skiljer sig så är det inte bara en person man lämnar
Det är en familj och kompisar också
Vi umgicks mycket med exmannens familj
Framför allt med hans mamma och ena syskon som bor nära
Men även det andra syskonet långt borta
De är en tajt familj med starka band
Hur är det nu då? Saknar du dem, frågar folk
Jag funderar
Ja och nej
Jag saknar att ha en utökad familjekrets men
jag saknar inte dem just
Jag trodde nog att det skulle kännas mer tomt än det gör
Framför allt så saknar jag inte en svärmor
som särbehandlar mina barn (under täckmanteln att de är äldre
än alla de andra kusinerna)
som favoriserar sitt ena barn och dess familj så till den milda grad
att allt de gör är bra och inget dåligt
som är labil och oförutsägbar och vänder humörblad på en millisekund
Men jodå, jag kan sakna den självklara känslan när jag tog min kaffekopp
och satte mig i hamocken den första varma vårdagen
(en sån dag som denna kanske blir)
och hon kom efter med en filt till benen och slog sig ner intill
Småprat om blommorna som knoppas och vad vi ska äta till middag
Alltid kollektiv, precis som sin son
Vi drog aldrig riktigt jämt, min exsvärmor och jag
Jag kom aldrig riktigt över det labila, så olik alla andra
mammor jag träffat
Så nej, jag skulle inte säga att jag saknar henne men
jag saknar att ha en familj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar