Det kom ett mail från min exman, apropå vår
"Ansökan om äktenskapsskillnad":
Bra att du betalar in [det kostar 450 kr att skiljas, min anm.]
Så vi slipper varandra. Eller planerar ni äktenskap?
Jag förstod inte vad han menade
Var det ett försök att vara lustig?
Mailade en fråga, bad honom förklara sig
Svar kom:
Och att jag kan tänka mig att du vill bli av med efternamnet från nån du tycker så illa om men att du inte vill byta tillbaka till [ditt gamla namn]
Jaha
Jag svarar:
Jag skulle alltså gifta mig med [min pojkvän] för att bli av
med ditt efternamn?
På den frågan fick jag inget svar
Istället gick han över till att berätta att han fortfarande
har skvallerbyttor som berättar för honom vad jag skriver här
När jag frontar honom för det duckar så han igen och
talar om för mig att jag är:
... en oärlig människa och en utstuderad och slipad lögnare. Det är väl torr insikt eller bitterhet. Inte minst eftersom min svartsjuka i höstas var mer relevant än du medgav. Patetiskt.
Nytt byte av samtalsämne således.
Jag är inte säker på att det är jag som är den patetiska
Att hans svartsjuka från nu i höstas skulle ha varit berättigad
är sånt struntprat att jag blir helt matt
Och sen tycker jag att svar på raka frågor
är något man bör kosta på sig
2 kommentarer:
Det är väl rätt tydligt i alla fall, att ni gör alldeles rätt i att separera.
Ville han vara fortfarande gift, kan man ju undra. Det är svårt att förstå varför det alls kommenterades.
Ja, det är tydligt. Det bästa och enda beslutet. Synd att det skulle ta så lång tid att fatta det, men nu är jag på andra sidan.
Det är så han funkar: allt måste kommenteras. JAG måste kommenteras. Jag har fortfarande inte kommit dithän att jag bara kan skaka av mig, men jag jobbar på det.
Skicka en kommentar