Brev till honom

Ibland är det svårare att skriva här, där ingen konkret mottagare finns
Lättare då att uttrycka det jag vill säga direkt
Vi mailar hela tiden, min älskade och jag,
så har vår relation sett ut från dag 1 och till och med innan det
Det här är till honom
Men ni får också läsa

En fri fågel - ja, det vill jag vara. Fri och frivillig i kärleken med och till dig. Det är just så jag vill ha det. Och det är därför jag blir så förvirrad av min egen oro. Det hjälper mig att tänka på det som minnen som är planterade i mig, att det inte är så konsigt att jag tolkar genom de raster som har fungerat i så många år. Det är en utgångspunkt för förändring. Jag vill våga älska utan att vara rädd, jag vill inte sätta upp skydd mot det som riskerar att såra mig, så att jag stänger dig ute för att du inte ska kunna göra mig illa. Jag är på min vakt mot tecken på att det är det jag gör. Jag har skyddat mig själv så länge att det blivit ett normaltillstånd men jag gör mitt bästa för att sluta göra det. Din kärlek hjälper mig med det, jag blir modig tillsammans med dig.
Jag vill inte heller skämmas så att jag slutar berätta om det jag är rädd för. Jag vill att du ska veta, jag vill vara öppen med det jag känner. Det vi har är så stort och starkt, det här kommer vi att klara av att ta oss igenom. Det gör mig trygg att tänka att jag inte bara kan utan måste berätta om det som gör mig rädd. Det vore att svika oss att inte göra det. Vår kärlek ska inte vila på några falska premisser.

Jag älskar dig så mycket och är så tacksamt förundrad, fortfarande. Tänka sig ... Du är det bästa, vi är det bästa, som hänt mig. Vår respektive historia har fört oss hit, där vi kunde hitta varandra. Det vi upplevt gör oss till dem vi är och det är vackert. Jag vill använda det och känner mig trygg i att vi kan det, tillsammans.