Rocky ringde mig igår kväll
Men med mobilen på ljudlöst hörde jag det inte
utan såg först i morse när mitt alarm väckt mig
Min första tanke, innan jag var riktigt vaken, var
OJ hur ska jag förklara detta?
Men sen vaknade jag och mindes
att jag inte lever med en svartsjukt kontrollerande man längre
och att jag faktiskt inte behövber förklara nånting
Rocky (eller vem fan som helst) får ringa mig
när han vill
Livet version 2
4 kommentarer:
Om du hade varit otrogen mot din nuvarande kärlek, så hade du nog fått förklara dig...
Jag tycker ibland att du jämför på ett konstigt vis. Då och nu.
Din älskade och du har inte haft någon kris om otrohet. Än.
Jag tror, för att du ska förstå mer dig själv (och då menar jag INTE anklaga eller skuldbelägga dig själv, utan förstå hur du reagerar och hur agerar och vad det kan få för konsekvenser) inte borde definiera din exman som en svartsjuk kontrollerande man. Han blev det med dig. Han tog fram sin sämsta sidor med dig, liksom dina med dig. Erat samspel var väl kanseke inte så lyckat för att ni båda bär på sådant som får er att agera mot varandra på ett illa sätt. Så om du ska förstå dig själv borde du titta på dina egna beteenden, hur oskyldiga och hur välmenande du än tyckte att du var. Hur konsekvent var du i det du sade och gjorde tex. Det inkonsekventa kan du säkert rättfärdiga men samtidigt försök se konsekvenserna av det och hur du skulle kunna undvika det i framtiden vad gäller kommunikation mm. Detta var inget angrepp på dig, men jag vet att när man tittar på sig själv så här som du vill göra så kan man lätt ändå hamna i att man ser den andres alla fel och hur man själv inte var orsak alls till att det blev som det blev. Du vet redan en del av din del men är man nyfiken på sig själv måste man se ännu djupare och i botten och sen som någon sa, förstå att sådan var du då men inte nu.
liksom du med honom , skulle det vara i en mening.
Anonym 1: Jag fattar att min exman blev ledsen när han fick veta att jag hade varit otrogen. Självklart pratade vi om det och jag förklarade. Det var dock inte DE förklaringarna jag pratade om här, utan om de förklaringar som han ständigt krävde så fort jag kommunicerade med en killkompis. Ett sms, ett mail, att någon ringde ... Han ville veta vem det var från, vad det innehöll, vad jag svarade. Om jag inte berättade det så tog han saken i egna händer och smygläste. Och han blev sur och besvärad när jag pratade med andra män. Och DET är inte ok. Min nya kille skulle inte reagera så.
Anonym: jag är medveten om att vi gjorde varandra sämre. Han blev mer svartsjuk med mig och jag blev mindre kärleksfull med honom. Men dels så var det det jag levde i: det var sån ha de facto var med mig, oavsett hur otypiskt honom det var (och det gjorde mig illa) och dels så var det mer än svartsjukan, det var hans sätt att vilja styra och alltid ha åsikter om mig, att invadera. Och sådan var han redan från början, det var inte jag som skapade det hos honom.
Skicka en kommentar