OJ vad det var provocerande att jag inte självklart
vill vara backup för mitt ex och ta hand om Yngstan
när det är hans vecka
Jag måste säga att jag är ganska förvånad
och även lite ledsen över en del märkliga slutsatshopp
Som t ex att det handlar om att jag vill kunna träna och därför
inte vill ha mitt barn extra
Så är det ju inte!
Det handlar om mitt jobb
Jag måste jobba mer än åtta timmar om dagen
min barnlösa vecka, för att jag ska få ihop det
Och det kan jag inte om Yngstan är hos mig
Jag tycker att det är hans ansvar att både ta hand om sitt barn
varannan vecka
och att sköta sitt jobb
Liksom det är mitt
Det är klart att vi kan hjälpa varandra enstaka gånger
och det gör vi
Om jag har gett sken av att jag alltid säger nej
så har jag varit otydlig
Jag säger tvärtom oftast ja, självklart
Men nu handlade det om 12-13 tillfällen under våren
Dvs i snitt ett i veckan, hans vecka
Det tycker jag är orimligt med tanke på att jag
inte får tillbaka den tiden
Att han sen kallar mig gnällig, suckande och skuldbeläggande
bara för att jag ger min bild
Gör ju inte att jag blir mer sugen på att vara hans backup
Men det är ju annan historia
9 kommentarer:
Kommenterade inte på det inlägget men nu inflikar jag och hoppas jag blir kortfattad då jag ofta ibland kan skriva för långt :)
Jag är som du
Exakt så
Som du skev
Och tycker lika
Jag är en av dom som VÅGAR erkänna det
Min vecka är min vecka och då kan jag slita med en massa som jag kan slippa den veckan dom är hos mig.
Jag kan även vara en bättre vän, mer närvarande, en bättre älskarinna då inte tånnisarna smyger runt halva nätterna.
Ja allt kan jag passa på att göra då och ja jag är bortskämd med att så är det.
Visst behöver Exet min hjälp ibland så visst kan jag hjälpa.
Men det ska inte vara så att han planerar in en massa extra sina barnveckor och sen står där utan hjälp.
Jag planerar in mina saker då jag vet att den och den veckan är dom hos sin pappa osv
Ja du förstår.
Du är INTE egosist
Man är INTE bara mamma bara för man fött barn utan man är så mycket mer. Där glömmer många bort sig.
Och dom som protesterar högst mot "sånna" som oss, det är dom som är mest avundssjuka för vi kan ha det så, leva så och stå för det.
Men det skulle dom aldrig i sitt "perfekta" liv erkänna.
Kram M
Kommenterade inte på det inlägget men nu inflikar jag och hoppas jag blir kortfattad då jag ofta ibland kan skriva för långt :)
Jag är som du
Exakt så
Som du skev
Och tycker lika
Jag är en av dom som VÅGAR erkänna det
Min vecka är min vecka och då kan jag slita med en massa som jag kan slippa den veckan dom är hos mig.
Jag kan även vara en bättre vän, mer närvarande, en bättre älskarinna då inte tånnisarna smyger runt halva nätterna.
Ja allt kan jag passa på att göra då och ja jag är bortskämd med att så är det.
Visst behöver Exet min hjälp ibland så visst kan jag hjälpa.
Men det ska inte vara så att han planerar in en massa extra sina barnveckor och sen står där utan hjälp.
Jag planerar in mina saker då jag vet att den och den veckan är dom hos sin pappa osv
Ja du förstår.
Du är INTE egosist
Man är INTE bara mamma bara för man fött barn utan man är så mycket mer. Där glömmer många bort sig.
Och dom som protesterar högst mot "sånna" som oss, det är dom som är mest avundssjuka för vi kan ha det så, leva så och stå för det.
Men det skulle dom aldrig i sitt "perfekta" liv erkänna.
Kram M
Jag tror att det som får folk att reagera är uttrycket "jag får inte tillbaka den tiden" Det låter värre än vad det är. För det låter lite desperat, liksom lite nu eller aldrig. Och visst skall man leva i nuet man vet aldrig vad som händer i morgon men det låter som om du anser att ditt liv, din tid är viktigare än yngstans, och det är inte så du tycker tror jag. Tiden för egentid går att få tillbaka om han kan tänka sig att ta lika många extra dgr på sin fria vecka. Det är samma antal och det får man förklara för yngstan, att det inte är MER tid hos pappa. Sedan skall hon inte behöva bestämma, utan att få veta att så här måste det bli för mamma och pappa jobbar. Det vore spännande att höra om "mannen" kan tänka sig att ta tillbaka "sina" dgr på sina "fria" veckor. Där skall svaret bli självklart JA om han fått hjälp av dig. Och om inte får man känslan av att ingen vill ställa upp och ha henne, hemskt (Fast jag vet att det inte är så)Lyckliga farmor som får ha henne!! Kram
Jag blev i alla fall inte det minsta provocerad, men jag fattade det så att du faktiskt VILLE ha hjälp och råd, och att det var en direkt fråga till oss läsare.
Att jag skulle vara avundsjuk, som M här ovanför skriver stämmer inte heller. Jag har valt att vara på det vis jag är, och jag gav dig råd utifrån mina egna perspektiv.
Jag har lika stor möjlighet att säga nej till exet som du, om han behöver min hjälp. Det är ett eget val jag gjort, att inte säga nej, då det heller varken stör mitt liv eller inkräktar på annat om barnen är hemma.
Sen har jag förståelse för att du inte kan jobba så mycket som krävs när du är ensam, men var det inte så att han skulle ta yngstan då han hade sin barnfria vecka, så att du blev kompenserad? Du menade att du inte blev barnledig då, eftersom du hade dina äldre barn den veckan.
Jag vet inte hur gamla dina tonåringar är, men inte skulle väl de störas av att du jobbade lite mer en extra dag i veckan?
Och inte heller att du och din älskade umgicks hemma hos dig denna dag, tillsammans med tonåringarna?
Jag lägger ingen som helst skuld på dig och över hur du resonerar. Vi är alla olika. När mina barn var små så var det viktigare för mig med egen tid eftersom det var ganska jobbigt att vara själv om ansvaret under min vecka, men nu när de är större tycker jag inte så längre.
Se nu inte detta som att vi som läser är provocerade eller tycker att du tänker fel! Inte det minsta! Det är ju bara en vanlig diskussion om ett ämne där vi har lite olika åsikter! :-)
Jag känner mig inte det minsta provocerad, men du frågade hur jag tänkte, gjorde du inte? Och jag tänkte inte som du med den bakgrundsinformationen som jag hade.
Att det handlar om varje vecka till exempel, gör saken annorlunda för mig, då hade jag nog ansett att pappan skulle anpassa sitt liv efter sin situation. Jag hade kunnat köpa lösningen med en natt i veckan här på pappas vecka om jag visste att det var under en begränsad period, en termin, och sen inte mer.
Hoppas att det löst sig bra mellan er. Jag vet ju inte vad det är som händer på hans jobb som gör att han behöver hjälp, men ofta klarar sig jobbet förvånansvärt bra utan en inser jag, som har mer frånvaro pga av barn än någon arbetsgivare önskar. Men de har sådan förståelse, det tycker jag är fint!
M: jag tror att folk är olika. Du och jag funkar uppenbarligen likadant och tycker att den barnlösa veckan är lite helig och en förutsättning för att livet ska fungera på ett bra sätt. Andra tycker annorlunda. Jag känner mig i grund och botten inte som någon egoist, för jag vet att jag är en bra förälder som månar mycket om mina barn. Kram!
Anna: mitt ex vill ta tillbaka de här dagarna, det är HON som inte vill. Men oavsett om hon är hos honom motsvarande dagar så är de stora barnen hos mig den veckan. Sen håller jag med om att det inte är ett beslut som hon ska ta - vem hon ska vara hos. Vi byter om vi måste och det är ett vuxenbeslut. Kram!
L: jag tycker om att folk blir proverade, har åsikter, hugger emot! Det är ett av skälen till att jag bloggar. Mina tånnisar klarar sig själva men jag vill och behöver finnas hemma på morgonen och varken vill eller kan sova borta om det inte är absolut nödvändigt när de är hos mig. Så därför är jag bunden till ganska korta dagar på jobbet den veckan, oavsett om Yngstan är hos mig eller inte. Under min barnvecka kan min pojkvän komma till mig, det är inte det som är problemet, utan att jag inte kan vara hos honom om jag har Yngstan i fel vecka. Eftersom han har sina abrn min barnlösa vecka ses vi hos honom då.
Caroline: samma svar till dig! Jag vill ha svar och tycker om när folk inte håller med mig. Också.
Jag byter någon dag då och då utan vidare mankemang, men inte varje vecka, som det i snitt skulle bli nu. Sen ligger det mycklet i det du säger om att sätta hårt mot hårt på jobbet lite. Även en ensamstående förälder måste kunna sköta sitt jobb!
Det är kul när det blir diskussioner! Väldigt intressant tycker jag.
Har ni någon möjlighet att synka era barnveckor så att ni är "lediga" samma vecka?
Jag tänker ganska omedelbart på att detta kanske handlar om det du skriver om yngstans pappa. Du känner vad jag vet inte likadant för tonåringarnas pappa, ni hjälper ju varandra friktionsfritt.
Och oavsett så handlar det om fördelning av tid. vi som ändå är två somm hjälps åt här hemma är tvugna att lägga in dagar i veckan då vi inte behöver stressa hem. Om så bara en timme extra, det gör mycket. Ska man hämta så är åtminstone jag tvungen att gå tidigare än arbetsdagen "tillåter".
Kramar K
L: Vad kul att du också tycker det! Då kör vi vidare på samma vis!
Vi tycker att det är perfekt som det är nu, varannan helg är vi båda barmlösa och varannan har vi barnen och ses inte (ännu, eftersom barnen inte har träffats). Varannan vecka måndag-fredag är han barnlös och kan vara hos mig och mina barn och varanann är jag barnlös och kan vara hos honom och hans barn. På så vis kan vi träffas ofta och lär också känna varandras barn, vilket vi inte skulle göra annars. Men vi träffas såklart inte varje dag!
K: Det stämmer. Tonåringarnas pappa och jag har alltid hjälpt varandra utan att det varit nåt med det. Vi ber om hjälp sällan och får det nästan alltid. Inga som helst problem. Och säger nån av oss nej så tjafsar inte den andre.
Det är tufft att hinna med allt i barnveckan. Jag kommer till jobbet 9och måste gå 4. Det blir ingen full dag av det. Jobba på kvällen är också svårt med tre barn som vill hänga med sin mamma. Och som vill hänga med dem!
Kramar!
Skicka en kommentar