Jag får fortfarande mail från min exman
Han ber mig förklara saker och vill att jag ska
resonera om mig själv utifrån frågor han ställer
och anklagelser han kommer med
Jag har ingen som helst vilja att fundera tillsammans med honom
Det finns ganska många människor som är bättre för mig
och som jag hellre gör det med
Om jag inte gör det ensam, genom att skriva
Vid sidan om det här ganska påflugna draget han har
(och alltid har haft, det är en av de saker som jag haft
svårast att stå ut med hos honom)
så uppvisar han en märklig självgodhet
när han skriver såhär:
Jag är väldigt ödmjuk. Vilket du vet.
Såpass
För mig är just det motsatsen till ödmjukhet
Förutom att jag tycker att han har fel i sak
Att ta på sig offerkoftan är inte samma sak
som att vara ödmjuk
15 kommentarer:
meh, asså, varför och hur orkar han fortsätta? Så trist och onödigt. Han har hakat upp sig som en gammal skiva med repor i.
Näe, svara inte ens på dessa trakasserier.
Är det ett tvångsbeteende? Jobbigt, Kanske skulle du skicka tillbaka alla sådana mail. Utan svar. ;-)
Liksom, den som sa det, den var det.
Med vänliga hälsningar och lyckönskningar om ett forsatt gott liv.
Men hjälp, håller med ovanstående talare, kan han inte släppa kontrollen ens nu när ni är skilda?
vad finns det för anledning att älta det där nu?
stackars karl, vad dåligt han måste må.
tur iaf du har gått vidare.
"Med vänliga hälsningar och lyckönskningar om ett fortsatt gott liv" var i första hand menat som ett artigt men markerat avslut i mailet jag föreslog att du kunde skicka tillbaks till honom. Så att du markerar att du inte orkar fortsätta tjafset men inte vill honom något illa.
Ja jag tror att det är ett slags tvångsbeteende han har. Jag tycker att det är jättejobbigt och har sagt till honom ganska många gånger nu att jag inte vill prata om vår relation mer med honom. Tyvärr respekterar han inte det utan fortsätter tjata. Ganska så tröttsamt.
Kan ju undra vad hans nya tjej skulle tycka om visste hur han fortsätter vara som besatt av mig.
Haha....förlåt men jag skrattade faktiskt högt för mig själv här nu.
jag känner så väl igen den här självgodheten och just
"är ödmjuk, som du vet" var nog det mest komiska hittills.
Jag har med många gånger undrat vad min exmans nya skulle tänka om allt och om mig, om hon inte bara fick hans version.
Som det är nu avskyr hon mig så pass att hon inte hälsar och vänder ryggen till de få gånger vi stött på varandra.
Jag tycker så synd om henne för jag minns ju.
Hur det var när han och jag var gifta och hans ex då, var typ djävulen själv.
Den där bitterheten och ilskan han bar på gentemot henne.
Den hjälpte aldrig mig som bonusmamma alls faktiskt.
Och nu har han bara bytt ex s a s, och fått ett nytt objekt att använda som slaskhink.
Jag har med fått brev, som gjort att jag häpnat.
Som jag valt att inte svara på.
För det är bara som att mata en fågelunge, som jag ser på saken!
Men förlåt att jag skrattar nu för det var fanimig dråpligt detta med ödmjukheten.
Tss.
Apropå ovannämnda kommentar, så hade jag nästan tänkt föreslå en till grej, nämligen att du förutom svar utan svar eller med artigt lycka till-svar, också skickar en kopia till henne så hon själv kan se vad han håller på med.
Men det blir nog bara ännu rörigare då. Man undrar ju vad det beror på att han inte slutar med detta.
Tror inte det var som i mitt fall men...
Jag hade ett ex som också både skickade konstiga mail och ringde och sa konstiga saker och anklagade mig för diverse och ville fortsätta diskutera, vilket jag inte ville. När det tagit slut. På just ett sådant där tvångsaktigt sätt. Det jag även upplevt att han hade under vårt förhållande.
Han var muskalisk och väldigt känslig av sig samt intelligent men samtidigt kunde han slänga ur sig dumma saker utan att tänka efter före och ofta hakade han upp sig på nåt jag sagt eller gjort och kunde liksom inte släppa det, fast att han sa att han gjort det.
Senare fick han adhd-diagnos och fler analyser skulle göras för att ta reda på om det fanns ytterlígare bokstavsbenämningar på honom.
"Jag är väldigt ödmjuk"
Nånstans finns en självmotsägelse som är gigantisk. "Jag är väldigt ödmjuk, som du vet". "Jag är, som du vet, VÄLDIGT ödmjuk". Men herregud, smaka på uttalandet.
Jag tycker du ska spara dom här mailen i en pärm nånstans och stryka under dom värsta grodorna med röd neonpenna. Kram, ta det med humor om du kan /Ekorre
Kan det ha varit ironiskt menat? Nä, FL, dags att sätta stopp för detta. Vägra.
Kram /K
Jag tror inte att din älskade skulle tycka att du var så värst trevlig heller i din relation med ditt ex.
*Det verkar som din exman är en helt annan person med sin nya kärlek än med dig. Liksom du är det med din nya kärlek.
Blanda inte ihop det med hur ni var med varandra.
Jag tror inte att han är besatt av dig utan besviken och arg.
Lotta: jag önskade att jag också kunde skratta åt eländet. Men det är befriande att du gör det, det visar det absurda. Jag försöker verkligen att inte blir som dina barns pappa som bara öser skit över sina ex. Min exman har absolut sina poänger, han är en bra pappa och den relationen funkar. Jag önskar bara att han kunde sluta hänga sig kvar i mitt liv.
Anonym 1: Jag håller mig för god för det, men visst har tanken slagit mig.
Ekorre: jag visst är det komik på hög nivå. Försöker se det så!
K: Nej, det tror jag inte. Han tycker verkligen att han själv är höjden av ödmjukhet. Jag har satt ner foten nu. Svarar inte mer. Kram!
Anonymn 2: Min nya kille vet en hel del om vad som hänt och jag ger inte sken av att ha varit någon ängel. Men så klart får han min bild. Och på samma sätt får Tonträffdalen min exmans bild av vad som hände och hur han var. Ja, han är besviken på mig. Liksom jag är besviken på honom. Skillnaden är att jag inte jagar honom med mail.
Nej, du jagar inte, men det är inte du som är bedragen. Förstå skillnaden. Han är sviken och arg. Du vill inte diskutera det.
Nej, du jagar inte, men det är inte du som är bedragen. Förstå skillnaden. Han är sviken och arg. Du vill inte diskutera det.
Nej, du jagar inte, men det är inte du som är bedragen. Förstå skillnaden. Han är sviken och arg. Du vill inte diskutera det.
Oj, Anonym, tre gånger om ;)
Jag bedrog honom ja. För snart tre år sen. Det är så genomdiskuterat som något kan bli. Det var inte det det handlade om här, utan om hans uppfattning att jag ska vända ut och in på min hela personlighet med utgångspunkt i hans frågor och hans behov av svar. Att det är JAG som ska fundera på MIG, på MINA brister. Aldrig någonsin han som ska fundera på sina.
Jag jobbar med mig själv, men det gör jag tillsammans med andra än honom. Såna som vill mig väl och som visar mig respekt.
Skicka en kommentar