Eller tar en paus i alla fall
Jag är trött på den här bloggen, jag skriver samma saker
i varje inlägg
Jag har saker på gång men
inte här
Det känns trångt och kort, jag
får inte ur mig det jag vill här längre
Kanske återkommer jag
Jo, det gör jag nog
Men tills dess: ta hand om er och gör inget ni inte vill
Update:
Mindervärdeskomplex
En känsla som jag inte haft på länge
Nu har jag det och den förlamar mig
Jag vill inte blogga mer
Jag har inget intressant att säga
Allt är så privat och kvinnligt och oviktigt
Allt han gör är mer
Viktigt och stort och manligt
Jag orkar inte jämföra mig
Jag gör det hela tiden och det som är mitt är litet och meningslöst
Så jag slutar blogga nu
Tar en paus
Skriver där istället
I det som bara är mitt
Där jag skriver det jag vill utan att någon läser och där jag inte bedömer mig själv utifrån andra kriterier än att det ska vara sant. Ärligt och utan gard.
Jag vet inte vilken min plats är just nu, i det nya livet och det äter energi.
Jag känner mig som en glad idiot. Som en som bara är kär och ler och längtar medan allt det viktiga händer någon annanstans där inte jag är eller har tillträde
Är det så att man blir fånig av att vara kär?
Eller är det bara så att jag är ovan vid att känna mig så naken, så utan skydd?
Kärleken har gjort mig skyddslös och det skrämmer mig
9 kommentarer:
Tråkigt! :-(
Men du ska givetvis göra det som känns bäst för dig!
Hoppas du kommer tillbaka snart!
Kommer sakna dig varje dag....även om jag inte kommenterar varje dag så hälsar jag dock på. Sköt om dig och tack för den här gången och att vi fick vara med på din resa/Kram
Tråkigt :(
Kommer sakna läsa din blogg, dina ord, funderingar, din frustration, din lycka
Ja allt kommer jag sakna att läsa :(
Kram M
Å det var synd för mig, för jag tycker mycket om att läsa din sida här. Jag kommer verkligen att sakna din sida, när jag öppnar min RSS-läsare så är det två som jag kollar efter bums. Den ena är du. När jag ser ett inlägg från dig så kan jag spara det, till en stund då jag sitter bra, har det bra, så att jag kan läsa det lite... bättre.
Ta hand om dig, främling!
Du behöver inte jämnföra dig....för du är alldeles utomordentligt bra som du är. Vi tycker du ÄR intressant, vi jämnför oss många gånger med dig, finner tröst och jämnlik förtröstan med dig. Det här skall vara en av dina energikällor, där du helst inte alls skall bli bedömd, även om vi delar med oss av våra åsikter ibland ;) Kärleken skall/kommer skydda dig och göra dig trygg inte tvärsom. Men allt har gått fort trots allt och det är nu du håller på att landa. Se till att landa mjukt och på ditt sätt....och om det innebär en bloggfri period utan massa responser så får det bli så.... Välkommen tillbaka!! Kram
Kom gärna tillbaks när du känner att det känns rätt. Vill fortsätta följa dig. /en Anonym som känner igen sig i mycket av det du skriver just för att du som skriver är liksom jag kvinna. Mer kvinnlighet åt folket!
Snälla söta fina ni! Ni och Han fick mig att vilja stanna, fortsätta. Så - jag är kvar! Vi ses här och hos er.
Kramar!
Jag vill också att du fortsätter att skriva! Precis som någon innan skrev så lämnar jag inte alltid kommentar men jag läser! Det fina med din blogg är att den är så modig och ärlig och inte det minsta pretentiös, det är som det är liksom. Det smittar av sig. Sen är du en fena på att skriva och att du har ett bloggformat som är mycket behagligt. Gillar jättemycket!
Gott att du blir kvar!
Kram/K
Käraste K! Jag tackar ödmjukast för berömmet. Det är roligt att vara läst och jag inser att jag tycker så mycket om det här formatet att jag måste ge det en chans till. Jag gillar ju min blogg! Och er som läser!
Kramarna!
Skicka en kommentar