Min pappa dog mitt i sommaren

Vi var hos honom den dagen
Han hade just fyllt år och vi åt tårta
i trädgården
Det var sol och varmt, han
orkade bara sitta där med oss en liten stund.

Yngstan var nyfödd och låg i hans famn
Det finns en bild
den enda bilden hon har
av sig själv och morfar
Han tittar ner på henne
med kärleksfull och lite
förundrad blick
Du lilla ser han ut att tänka

Han blev snabbt trött och måste vila
Hjärtat var inte friskt
Två infarkter på kort tid gjorde honom matt

Vi stannade inte över natten som vi brukade
Tänkte att han skulle bli trött
av barnens ljud och rörelse
hur mycket han än älskade dem

Mitt i natten ringde telefonen
Inte ens folk som brukar ringa sent ringer
så sent
Jag tror att jag visste på en gång
Jag minns inte ven som sa det
Var det mamma?
Eller nån annan?
En ny infarkt
Kraftigare
Han dog innan ambulansen hann fram

Nu fanns han på akuten
bara en kilometer bort
Jag klädde på mig, tröjan ut och in,
lånade svärmors cykel
trampade mig andfådd, utan en enda tanke
i huvudet
uppför backarna till sjukhuset

Mamma och Storebror mötte mig
Kramar, vänliga tysta ord
en bild av en familj
En mamma och två vuxna barn

Men jag kände redan då att jag
inte hade med dem att göra
Jag ville bara till honom
Jag ville se honom
röra vid honom
Säga hejdå fanns inte
Jag tog inte in att han var borta

Han låg på en brits utan madrass och
jag minns att jag tyckte att hans bröstkorg
var så underligt hög.
Som den blir när man ligger på nåt hårt,
insåg jag sen
Jag grät inte då
Kunde inte gråta bredvid dem
Jag ville vara ensam med honom men
fick det inte ur mig
kunde inte köra utan dem
Jag tror att vi var kvar där i en halvtimme
eller så och jag tror att de hade velat gå långt tidigare
Bara en känsla jag har

Vi skiljdes åt utanför
och det var med stor lättnad jag cyklade tillbaka
till Mannen, till mina sovande barn
till svärmor som gav mig all den värme min egen mamma
inte kunde
Först där kom gråten

Tårarna som aldrig kunde ta slut
Overkligheten ersattes av visshet
Min pappa dog i natt
Jag får aldrig träffa honom igen
Mina barn har förlorat sin morfar
Lilla Yngstan kommer inte att minnas honom

Jag var i en varm famn hemma hos Mannens familj
Ville stanna
Men ville också vara med och ta rätt
på pappas saker
fixa med allt
Så jag åkte till mamma dagen efter
Hon var samlad och verkade inte ledsen
Ingen grät när jag var hos henne
Vi gjorde heller ingenting
Satt och glodde på varann en hel dag och jag
var lättad när jag kunde köra därifrån
Stanna fanns inte
Jag ville hem
till min familj

Dagarna som kom fixade mamma och Storbror
allt.
Jag var med på begravningsbyrån
men annars
inget
Allt praktiskt med alla papper
och pappas saker och
sånt

Jag fick inte vara med eller
blev inte tillfrågad
Som om hans död inte angick mig

De tog pappa ifrån mig