Han säger att
Vi ska vara nyfikna på varandras nu.
Ställa frågor
Vem är du, vad vill du, vad drömmer du om?
Som om vi var nya.
Det är fint.
Jag är med.
Men i pratandet, då när frågorna ska
ställas.
Är han bara nyfiken på mitt då.
Jag försöker berätta.
Men får inte tala till punkt
Hans frågor
Hela tiden
hans frågor.
Och när jag säger det
Att jag tycker att det är svårt att prata
när han bara avbryter med sina frågor.
Då klagar jag.
Sluta klaga på mig.
Svårt att prata då.
2 kommentarer:
Kan du inte påminna honom då om att frågan är ett då, eller att du räknar den som det?
Och är inte han sån? Är inte han hela tiden frågor? Är inte det något som han alltid haft i sig, som du kanske rent av uppskattat en gång? Är dina svar för långa? Är hans frågor där för att visa att han vill konversera med dig?
Jo, det är väldigt mycket han att ställa frågor. Och att inte alltid ha tålamod att vänta på svaret. Eller att kunna lyssna även om svaret inte blir det han trodde eller hoppades på. Visst måste jag säga till, det är det jag tycker att jag gör.
Så mycket lättare det är att prata med nån som inte förväntar sig ett visst svar!
Skicka en kommentar