Jag lyssnar på Toni Holgersson ikväll.
En fin helg är slut, jag är hemma
igen.
I mitt eget just nu barnlösa hem.
När du ser på mig
En låt inspelad samma år som mitt äldsta barn
föddes.
Min fina, fina Äldsten
Men det var inte det jag skulle berätta
Utan om det låten väcker.
Jag hade suttit i timmar och väntat
Utanför ditt hus
När du kom gående längs gatan
Du log och folk vände sig om
Det leendet har fått mig att överleva
Och att skriva denna sång
De där textraderna var under lång tid
en del av mig
Leendet var inte Äldstens pappas leende
Utan killen jag var tillsammans med innan
jag träffade honom.
Mitt livs första och näst största kärlek.
Läkarsonen
Vi var tjugo år när vi träffades
och det var en total orädd och modig
kärlek jag kände för honom.
Det var innan svek och krav och
otillräcklighet.
Det tog slut.
Smärtsamt slut
Inte för att kärleken tog slut
utan för att vi var för olika
I allt
Fortfarande känner jag en innerlig kärlek till honom
och han till mig
Sånt känner man
En ren varm välvilja.
Snart tjugo år sen
Och jag kan texten utantill fortfarande
3 kommentarer:
jag hörde Toni Holgersson för första gången för någon månad sen. Har sen dess lyssnat massor på hans härliga texter. Det roliga är att jag tänkte på dig direkt. Att det varnågot du skulle gilla... konstigt...
Jag har inte hört hans nyare låtar utan bara de gamla. Han var min husgud ett tag, lyssnade jämt på honom. Vad roligt att du förknippade honom med mig, utan att veta det.
Kika gärna in på min hyllningsblogg till "den störste"... :-)
Skicka en kommentar