Det har varit en bra helg.
Fin.
Lugn.
Rolig.
Vi har varit tillsammans alla fem, vi har varit fyra
och tre.
Vi har träffat släkt.
Att bo ihop.
Igen.
Mannen längtar och drömmer.
Jag tänker ibland att det vore fint,
lätt och bra.
Vardagens enkelhet, när den finns
vill jag det.
Att en vardagskväll inte ska göras till fest
för att man ses.
Med åtföljande besvikelse om nån
(typ jag) inte orkar det.
Men sen tänker jag
egentiden
ron som blir när jag är ensam vuxen med barnen
o-tjatet
Jag tänker på städningen
plocket
pengar
som inte stannar i hans ficka längre
än en gris blinkar.
Och då tänker jag att det nog är lugnare
såhär.
3 kommentarer:
Ja, bli sambos igen vore nog en otroligt dålig ide. Då skulle ni aldrig få något andrum. Plus att det är ju inte så att ni har löst de problem ni hade tidigare. De kommer bara inte upp lika ofta eftersom ni inte bor ihop.
Jag förstår inte hur han tänker när han "drömmer" om att flytta ihop igen. Det vore väl lämpligare att lösa alla problem och sen eventuellt börja fundera på det. Kanske är det överhuvudtaget inte lämpligt.
För en åhörare låter det ju som om det fungerar tveksamt mellan er ändå. Krystat och trassel och svårt och svårt att lämna förflutet - båda... Nu nämner du också flera saker som du inte gillar med (att bo med) honom. Städning och pengar.
Det känns väl tveksamt att saker och ting löser sig om ni bor ihop igen. Men kanske är det så att antingen löser det sig, eller så gör det det inte, och det har inget att göra med hur ni bor.
Ni har så rätt i det ni säger. Givetvis måste vi lösa det som är inte är bra INNAN vi ev. flyttar ihop. En ihopflytt kommer inte göra att det svåra försvinner av sig själv. Mer sannolikt är det tvärtom.
Skicka en kommentar