Bomb släppt
Nu är jag på gränsen
Jag är ledsen att detta var nödvändigt
Jag ville inte ljuga.
Men jag kan inte stå ut med att jag
inte får välja själv vem
jag ska vara vän med
Jag sa upp kontakten
men kontaktade honom igen
Vi har träffats (fika)
Vi har pratat (telefon)
Vi har skickat några sms i veckan och
är varandras vänner och stöd
Är det fult?
Ja, det är fult att ljuga.
Men är det fult att vara vänner?
Hur kan vänskap vara fult?
12 kommentarer:
Åhhh.
Vänskap är aldrig ful, men smärta och osäkerhet är jobbig.
Jag vet inte jag fattar ditt inlägg som att Han inget vet? Om så är, är det mkt nära kanten om det skulle komma en vindpust. Detta skulle isf mkt mkt lätt kunna misstolkas då ni ju har en historia.
Självklart ska ingen välja dina vänner men en vän som man inte kan berätta om för sin partner ja du...
Skickar en styrke kram.
Du får alltid välja fritt vad du gör, men du kan aldrig begära att själv få bestämma alla konsekvenser.
Vem är nära gränsen?
Du, eller Han?
Sanna: jag berättade för Mannen idag, att jag fortfarande har kontakt med killen jag dejtade förra hösten. Att vi är vänner och inget mer. Vilket är hela sanningen. Vi har inget annat än en innerlig vänskap, den lätta självklarhet som kommer när man har testat och vet att man är klar med varann som man och kvinna.
Inte så lessna...: Det har du såklart helt rätt i. Det är hans beslut.
Caroline: Mannen sa, som svar, att han är nära gränsen nu. Att han inte orkar fler lögner antar jag att han menar. Jag orkar inte heller att ljuga mer, att leva i en relation där jag inte kan vara sann. Vi gör det med varann.
Nä, att vara vänner är inte fult. Personligen hade jag aldrig accepterat att min partner skulle få välja vilka mina vänner är. Hon behöver inte träffa eller prata med dem, men jag gör det om jag vill.
Däremot så var det nog inte så smart att säga att du sagt upp bekantskapen med Barista och sen ta upp den igen i lönndom. Hur man än ser på saken så är det en klockren lögn. Hur ska han nu kunna lita på någonting du säger faktiskt är sant? Att du faktiskt vill stanna i relationen? Att det verkligen är "över" med Barista, eller för den delen det gamla skavet Rocky? Allt det är nu en öppen affär igen.
Ja jag förstår verkligen att han kan känna att han är nära gränsen. Jag hade blivit tossig, faktiskt, om min A hade träffat någon annan och sen avslutat det och ändå i smyg fortsatt träffas. Det hade ju fortfarande varit hans val, men nog hade han offrat delar av mitt psyke på det och jag hade alltid känt mig osäker när de sågs. Det är ju inte förutan er historia...
Det är inte er vänskap i sig som är ful, men det är inte en vacker relation ur din partners ögon. Du kanske måste öppna upp den här relationen och integrera Mannen i den om den ska kunna fortlöpa. Så att Barisat och Mannen blir som TOnträffdalen och Du. Jag hade nog haft svårt även för Tonträffdalen, faktiskt.
Om du inte vill veta av den där gränsen, då är det nog läge att lägga manken till nu, så att han känner stor säkerhet i dig i alla andra frågor medan han tvivlar över dig och Barista.
Det är svårt att släppa någon man tycker om. Det förstår jag.
Själv hade jag blivit tokig om min man var vän med någon han bedragit mig med tidigare. Jag hade fått mord i tankarna! (överdriver lite).
Jag har blivit bedragen tidigare, och bara tanken på att han någonsin skulle ha med den tjejen att göra igen får mig att må riktigt dåligt. Det är ju lite så att har man varit otrogen så har man visat att man inte är att lita på, och att då vinna tillbaka tilliten är en lång process. Omöjligt om man inte stryker ett streck över relationen med den mar varit otrogen med. (Jag har också varit otrogen så jag dömer ingen.)
Livet är krångligt.
Vad jag förstår så tycker inte Barista och Mannen om varandra, var det inte så? Det gör det ännu svårare.....
Anonym: Nej, det var inte så smart. Det var fegt att inte stå för vänskapen. Jag kände mig som en skit som svek "Barista" när han behövde mig och jag kände mig som en skit när jag inte vågade berätta för Mannen att jag pratade med honom fast jag sagt att jag inte gjorde det. Jag fattar också att det river upp gamla sår. Om man ser det från hans synvinkel, bara. Men jag vet var jag står och jag önskar att han kunde litat på min vänskap från början, så som jag kom att lita på hans och Tonträffdalens.
Caroline: Jag hade också blivit sur. Ja. Men jag hade inte avkrävt Mannen att sluta träffa någon han ville träffa. Det är inte ett rimligt krav i min värld. Jag och "Barista" är färdiga med varandra som man och kvinna och är vänner, inget annat. Det är en fin och lätt vänskap av samma slag som Mannen har med flera kvinnor.
Jag gjorde ett försök att hjälpa Mannen och "Barista" att lära känna varann lite. Det gick inte alls. Båda betedde sig illa. Jag önskar att de bara kunde bli bekanta, de behöver inte nå till det jag och Tonträffdalen har. Men det sket sig, som sagt. Jag tycker uppriktigt inte att nån av dem gav den andre en chans och det säger kanske nåt om män...
L: Jag har inte bedragit Mannen med "Barista". Det var slut mellan oss i drygt tre månader förra hösten och under den tiden dejtade jag "Barista". Jag avslutade med honom i julas och har sedan dess inte varit något annat än vän med honom. Jag var otrogen med Rocky, men aldrig med "Barista".
Ja, när du skriver det så minns jag. Tror det är för att mannen agerar som om du varit otrogen med Barista, som jag mindes det hela så. Du har ju rätt i att det var slut mellan er.
Varför är han då så rädd egentligen? Han har ju varit attraherad av Tonträffdalen och sagt att hon var speciell och söt. Vad är skillnaden egentligen? Att hon aldrig blev en "dejt" tycker jag är struntprat. De hade en flirt och var intresserade/attraherade av varandra vad jag kunde utläsa. Att det aldrig hann bli något var ju för att du kom emellan. Annars hade de väl gått vidare?
Jag vet att han är arg för att du ljugit, men det känns som om det ligger mer i det. Han verkar känna ett hot i att du har Barista som vän. Kanske är han rädd att du skall bli attraherad av honom som man igen.
L: Mannens hade absolut en flirt med Tonträffdalen och självklart hade de gått vidare om han inte blivit ihop med mig igen. De hade en dejt inbokad efter jul. Under julhelgen, efter att vi hade blivit ett par igen, fortsatte han messa sötord till henne och tog över en vecka på sig innan han mailade henne och avslutade flirten. Jag bestämde mig för att jag skulle låta dem ses och bli lära känna varann och insåg att bästa sättet att bli lugn med henne var att bli vän med henne själv också. Det var inte lätt. Det tog tid och kraft men nu är vi där. Hon är en vän och jag tycker jättemycket om henne och litar hundra procent på att hon och Mannen inte gör nåt bakom min rygg.
Jag tror att Mannen känner en enorm osäkerhet inför Barista. Vet inte om han är rädd att jag ska vilja ha sex med honom, jag har inte trott det innan men nu känns det oklart vad han tror. Mest av allt känns det som om han är rädd för själva vänskapen. Som om B skulle tuta i mig nåt som skulle skada min relation med Mannen. Befängt. Mannen är själv det största hotet
Nu minns jag också att han bad Tonträffdalen vänta på honom.....
Utifallatt det inte skulle fungera mellan er. Men det var då. Nu antar jag att det endast är vänskap. Det verkar så.
Hoppas ni når varandra!
Precis. Han "varmhöll" henne. Fult som fan mot både henne och mig. Jag har inte gjort nåt av det mot/med Barista. Det är raka puckar från alla håll där.
Jag hoppas också att vi kan nå fram. Sluta kriga. För jag orkar verkligen inte mer krig nu.
Skicka en kommentar