Att passa in.
Har alltid varit viktigt för mig.
Jag uppfostrades så, till att smälta in
Inte göra nåt väsen av mig
Inte förarga någon
(Riskera att-)
Arbetarklass.
Det sitter i.
Den skötsamma arbetarklassens barn
som vet hur man går upp i tapeten.
Hur man alltid tar på sig skuld
och försöker ställa till rätta
Förekomma.
Kön och klass
Flicka
Jag är där ännu.
När en dyr sak jag beställt till jobbet
försvinner nån stans på vägen
mellan leverantör och mitt jobb
(och det är absolut inte mitt fel)
Då står jag där och stammar nåt om att det
kanske var jag som missade att ange orderreferens
Trots att jag vet att det glömde jag inte alls.
Och så blir jag arg efteråt.
På mig själv mest av allt.
Och hur typiskt är inte det?
4 kommentarer:
Konsten är att säga att "det kan ju vara jag som missade orderreferensen" utan att stamma eller darra på manschetten.
Åså "men jag tror egentligen inte det."
Ja jag har funderat på många gånger hur det kunde bli så att vi är så kuvade, beige, rädda och svaga. Är det jag som har slarvat bort datorn på jobbet eftersom jag är den som lånade den senast? Jag vet att jag aldrig tog hem den. Jag vet att jag låste in den i skåpet. Och så kom jag på att jo... den var ju med på mässan - efter att jag lånade. Det är kanske ändå inte jag! Jag kanske inte är fel fel fel - hurra!
Varför rycker inte jag bara på axlarna över en dator som jag inte slarvat bort och säger att jag har den inte, det bara är så.
Man ska ju i alla fall inte hemfalla åt att gnälla "det är inte MITT fel!!!!"
Inte så lessna: Jag gnäller inte. Jag bara berättar vad det är som händer inuti mig så fort jag hamnar i det där "kanske är det jag som har gjort fel"-läget. Att vara klassresenär är väldigt speciellt och detta är en sån sak som många av mina vänner som är klassresenärer upplever. Klass och kön i förening.
Caroline: Precis så ja. Den där osäkerheten och ovanpå det ilskan som kommer ur att det finns gott om människor som inte drar sig för att utnyttja att man är osäker och mesig.
Skicka en kommentar