Läser du här?
Jag skrev om sucken.
Som kom när jag inte orkade
hångla och mer igår kväll.
Nu kom ett sms där Mannen
förklarar sucken.
Att han vågade bli hudlös och längta
(vackert)
och att det då blev lite jobbigt att jag
inte-
Jag har inte sagt ett ljud
om detta till honom.
Ändå skriver han ett sms och
förklarar sucken.
Om du är här.
Snälla var inte det.
2 kommentarer:
Är det jag som är en känslokall människa som är lite trött på hans snyftande om att "han vågar längta", vill vara "hudlös" (vilket mest verkar betyda att båda två ska sitta och gråta och komma överens om hur dåliga båda är) etc.?
Han var helt enkelt lite småtkåt trots att han var trött och hoppades på mer men blev besviken.
Knepigare än så är det inte. Finns ingen anledning att försöka linda in det i nån sorts poesi. Ingen annan än att försöka få det att låta bättre. Nu är det plötsligt Hons fel att han blev ledsen, för han "vågade längta". Inte hans eget för att han mycket väl såg att hon var trött och ändå tyckte att ett litet nyp inte vore fel.
Ni borde stryka ordet hudlös ur ert gemensamma vokabulär och hitta ett nytt ord som verkligen betyder att vara öppen och nära. Det där ordet har ni gjort sönder. Eller han.
Skicka en kommentar