Jag sa till Mannen i söndags
när han åkte hem till sig
att han är välkommen till mig
under veckan.
I morse väntade han på mig
utanför Yngstans skola
för att lämna över några saker
Sa Vi ses på fredag
till Yngstan
Och till mig:
För du vill tydligen inte träffa mig.
Eftersom jag inte bjudit hem honom till mig
Tror han att jag inte vill träffa honom.
Ursäkta.
Men nu är jag trött på hans rädsla.
Han icke-litande på att jag är här
och vill vara det.
Jag tycker att han måste våga fungera
i vår relation
och tro på den.
Snart.
6 kommentarer:
Det där var lite mycket Drama Queen för min smak och tycke.
Pinsamt, Mannen.
Jag sa till Mannen i söndags
när han åkte hem till sig
att han är välkommen till mig
under veckan.
Var inte det en inbjudan? Menar han att han vill ha exakta tidpunkter och att du ordagrant ska be honom komma "måndag mellan 19-23, tisdag mellan 17-19" osv.?
Jesus. Att du bara orkar. Jag hade bytt ut gnällspiken för länge sedan...
Tack för era kommentarer! Det känns fint att vara förstådd och få medhåll. Nej, det är inte sunt att jag ska behöva be honom komma eller på nåt sätt truga på honom mitt sällskap.
Jag är lite less nu efter en riktig skitkväll igår. Önskar mig bara lugn och ro med barnen. Det var lika mycket jag som nån annan, antagligen, som gjorde att det blev så, men faktum kvarstår: det var inte en trivsam lugn vardagskväll av det slaget som jag behöver.
Frågan är vad man gör åt saken.
hej! Länge sen! Oj vilket bekräftelsebehov han skapat sig. och du som knappt har ork till dig själv. Ser han verkligen inte det? Eller ser han det men bryr sig inte?
Eller ser han det och ser det som sin chans att trycka ner dig?
helt ärligt. jag förstår honom inte?
kram till dig
Vardagslyx:
Ja, länge sen. Kul att ha dig här igen!
Han har nog alltid haft ett stort behov av bekräftelse. En kombo av för mycket och för lite när han var barn har lett fram till det. Han är rätt medveten om både det och om att rädslan han känner är obefogad. Men det betyder inte att han alltid förmår göra nåt åt det.
Jag ska inte säga att jag förstår honom helt, men ganska bra. Det svåra är att vi funkar så olika.
Kram!
Skicka en kommentar