En så väldigt kluven känsla bor i mig
Jag vill inte att det ska ta slut
Jag vill inte vara i det som är
Jag vill att det ska kännas som det gjorde
när det var bra
förut
Före
allt
Jag kan inte bara låta det gå sönder
den bästa man
jag träffat
Som vi älskade varann
Så övertygade vi var om att detta var
för livet
Att alltid kämpa
lovade vi
Nu är vi där
nu behövs det
Att inse att det är kris är
vilsamt på nåt sätt
2 kommentarer:
Ja... kom igen nu! Ni kanske bara måste släppa allt som varit ett slag för inga verkar säga så mycket ärligheter och anklagelser till varandra som ni just nu. Kanske är det läge att fokusera på varandras goda bitar ett slag och gå samman för att rida ut det här.
Ja, det är väl tid nu. För att ge tid och närvaro till att äntligen mötas och ta ställning till ert liv hittills och fortsättningen som blir. På riktigt. Som den finaste gåva ni kan ge till er själva.
Skicka en kommentar