Kämpa för sexlusten
säger en läsare att jag ska
För den kommer inte av sig själv
Gör den inte?
Eller: när gör den inte det?
Jag har varit med om sexlust som minsann
med besked
kommit av sig själv
Men en viktigare fråga att ställa
är: hur gör man för att jobba fram
locka fram
sin sexlust?
Min erfarenhet är att pigga tips om hur man
hottar upp sitt sexliv
bara funkar
när man redan har ett hot sexliv
Inte när lusten är liten som en lus och
trosan snustorr
Men berätta gärna hur jag ska göra
Jag är idel öra!
10 kommentarer:
När kärleken och närheten åter finns väl jordad mellan er så bör intimiteten komma växande och den smygande åtrån har då, men först då en chans att kittla er. Det är nog långt dit. När ett land haft långvarigt krig finns det många döda kroppar, när en skog har brunnit ligger askan där stor och svart och täckande. Och skogen behöver tid, mycket tid för att återhämta sig.
Sen tycker jag nog att sexlusten är helt din egen oberoende av honom eller ens någon annan. Du äger den. Inom dig. Och den kan du väcka genom att göra handlingar som får dig att känna dig kvinnlig, sensuell och mottagande. Att du hittar och älskar denna fantastiska mjuka och givande kvinna. För din skull. När det är så där självklart och varmt inom dig och har varit under en tid, kan du kanske rikta dina sexuella energier mot en mottagare du älskar. Så tänk att lusten är din och för din egen skull först. Insup drömmar, bilder, objekt, material, dofter. Allt som väcker dina sinnen, fysiskt, mentalt, andligt...din lekfulla spontanitet
Eller torrare uttryckt:
Uppmuntra dig själv, så gott du kan, att bli intresserad. Ta hand om de små impulser som ändå kommer då och då.
Precis hur, det vet jag inte. Men börja med att försöka vara lite kroppsligare och lite oftare lite närmare varandra. Det är i alla fall trevligt alldeles i sig själv.
Doktorn ordinerar minst två långa och varma kramar om dagen.
P.S. att hotta upp sitt sexliv med pigga tips... njae, inte ens är det ÄR kokhett verkar det bra.
Dra ner förväntningarna lite: Ett alls genomfört samlag är oftast bättre än himlastormande älskog som aldrig händer.
Anonym: Det är väl ungefär så jag känner också. Det ligger så mycket skit och misstänksamhet, från båda håll, mellan oss att det är svårt - i alla fall för mig - att känna en lugn och varm innerlighet. Men jag hoppas att det kommer. jag kan känna en abstrakt längtan efter honom, men den försvinner när han kommer för nära. Som att det är mer tanken på honom än själva Han.
Sexlusten är absolut min egen, det är det viktigaste av allt. Jag måste själv vilja och känna längtan. Känna att min lust finns där och är trygg och vacker och att den som den riktar sig till vill ha den just sådan den är.
Inte så lessna: Då fattar jag lite mer vad du menar. Jag håller med om att man ibland måste vänja sig vid ömhet, ta det lite i taget. Men jag har oerhört svårt för detta "knulla för att ha det gjort". Det skapar bara dåliga minnen som sen ligger och skaver.
Det beror på, det.
En av de få bevisat effektiva terapierna för par med kallnat sexliv är just att ha sex med varandra på kontrakt och schema. Men då finns det en grundläggande ömhet och ömsesidig vilja till närhet att bygga på.
Det du talar om verkar mera handla om att ställa upp när bara den andre vill egentligen. Det kan nog vara tufft att behålla humöret och intresset uppe då.
Hej - dök in här från ingenstans bara. Att ha sexlust betyder inte att du MÅSTE ha sexlust med någon annan. Börja i rätt ände - dig själv. Mitt tips för att öka DIN sexlust är att läsa erotiska noveller, det slår alla porrfilmer i världen, inte för att all porrfilm är dålig, tvärtom, men det finns inget som slår den egna fantasin. Efter att du hittat DIN sexlust tror jag, om kärlek och lust till närhet finns, att det andra löser sig, inget tvång, inga måsten utan just bara för att du VILL ha!
Inte så lessna: det är ju lite svårt det där. Klart att jag VILL ha lust att ha sex. Jag vill ha ett sexliv som är roligt och ger njutning och glädje. Men det funkar inte för mig att i väntan på att lustan ska dyka upp ha sex fast jag inte vill. För då kommer jag aldrig att vilja, som det känns nu. Jag har alldeles för många minnen av sex som inte har gett mig ett dyft, där han har stånkat på och inte fattat att jag inte var med. Bytt ställning och haft sig...
Anonym: Välkommen hit! Jag tror att du förstår rätt väl hur jag funkar. Sexlusten måste må bra i sig själv för att alls kunna riktas mot någon. Jag läser noveller ibland och tycker om det, ett gott tecken. Men de betyder inte att jag längtar efter att ha sex med min man.
Något jag tror alla verkar glömma nu när det är så populärt med sexkurser och att släppa sina hämningar, begränsningar och tips och teknik hit och dit i alla tidningar är just detta. Ömsesidig kärlek.
Det är som om det vore självklart att den bara finns där någonstans i grunden bara för att man fortfarande håller ihop eller sagt att man ska kämpa ihop.
Men hur lär man sig att vara i kärlek både mot sig själv och andra, inte bara de nära utan allt och alla man har omkring sig. Om man är i kärlek så tror jag att man är i ett tillstånd av perfekt balans. Och den är villkorslös och räcker till.
Man kan läsa sig till och lära sig många sätt att kommunicera på som underlättar förståelsen för varandra och man kan lära sig hur man ska hotta upp sig själv och den andre och det är fantastiskt med dessa tips. Men det blir bara tomt om inte kärleken finns där.
Så jag tror man ska gå till sig själv och fråga om man verkligen älskar den andre och om svaret är ja, fråga på vilket sätt man visar det. Går dessa ihop. Om det inte gör det, hur kan man själv göra så att man blir en person som älskar.
Om svaret är nej, om man känner det djupt inom sig att man inte älskar eller att man kanske uppträder som om man älskade men att man egentligen gör det av en annan anledning, tex inte vill vara den som förstör, sårar, eller ngn annan orsak som inte stavas kärlek och att älska villkorslöst, så bör man ta ett ansvarsfullt beslut och avsluta. Vad är det för mening annars? Man kan inte köpslå kärlek eller turas om hit och dit. Den är oändlig och vet inga tvivel.
Det är naturligtvis en process som kan ta olika lång tid för olika människor. Men jag tror att man ska börja med det arbetet så tidigt som möjligt. Det verkar slöseri med tid annars. För man vill väl vara i kärlek och ska man nå dit sitt liv så finns det inget annat sätt.
"Stånkat på och inte fattat..." låter som det är långt kvar till att du kan se på honom med det milt kärleksfulla överseende som krävs.
Anonym: Klokt och känsligt skrivet. Jag läser och tar till mig. Jag funderar också jättemycket, såklart, på hur det står till med känslorna. Vad finns det eg. att bygga på här? Att jag inte vill ha sex eftersom jag inte har nån sexlust behöver inte betyda att kärleken är slut. Men jag känner mig såpass ofta tillfreds (MER tillfreds) utan honom. Jag vill hitta tillbaka, han är en fantastisk människa på massor av sätt och vi har mycket att bygga ett liv på. Men jag orkar inte leva som kompis till en man som vill mer än så. Just nu vet jag inte alls var jag står, vad som kan bli bra och vad som inte kan. Eller inte så troligt, iaf.
Inte så lessna: Nej, det är kanske inte en så kärleksfull beskrivning. Men det är heller inte så kul att någon har sex med en utan att vara ett spår lyhörd för att man faktiskt inte vill. Den lyhördheten tycker jag nämligen också krävs.
Det kanske kan ha varit så länge sen att du kan börja förlåta?
Skicka en kommentar