Jag är en hemmaråtta
Har alltid varit
Jag tycker om att vara hemma
Hos mig själv eller nån annan där
jag känner mig hemma
Jag älskar mitt hem
min första egna lägenhet sen studenttiden
(och det räknas knappt)
Jag vill vara här
vill inte flytta härifrån
Eller. Jo, jag kan såklart tänka mig att bo nån
annanstans
Men jag vill bo typ såhär
Och där har vi en sak som måste lösas -
som måste kännas bra - innan jag och Mannen
kan flytta ihop:
Att jag kommer att känna mig hemma
i ett hem med honom i
Att han är slarvig och att det
alltid är en o-charmig
och ung kille-aktig röra hos honom
Jag fixar inte det
Det har varit en ständig källa till o-trivsel
Jag trivs inte hemma hos honom
Det är ett problem och en sak som
gör honom ledsen
(Och det är ju väldigt begripligt)
En av de bästa sakerna med nu:
Att det är jag som bestämmer och att det är fint hemma
hos mig
Att jag tycker om mitt hem
Hur det blir sen?
Kan man lära en gammal hund att städa sitt hem?
9 kommentarer:
Hur illa är det??
Hittar du otvättade kalsingar under smörkniven i bokhyllan bakom Frödings dikter??
Är det ordningen eller städningen i övrigt som brister?
Man kanske kan, kan nog troligen, men man måste faktiskt aktivt arbeta för att lära honom att städa.
Men akta sig för att tvinga fram en förändring som egentligen bara är en anpassning till nåt annat men likvärdigt.
Hos oss är det tvärtom: fruns högar av "kanske viktiga papper" som kan vara 10 eller 15 år gamla stör mig ibland så jag måste gå ut och svära högt... Men om man älskar henne, vad gör man??
Det är en allmän oreda. Överallt. Det finns inte en horisontell yta som är ren/ordnad, om man säger så. (Jo golvet, fläckvis). Det är äckel i köket, papper, post och magasin all over, kläder, pryttlar. Allt lämnas framme, liksom. Högar. Gaah! Det kryper i mig bara jag tänker på det.
Jo, det går att få honom att se det om jag pekar. Och han KAN städa. Men han bryr sig inte i vardagen. Det är inte en naturlig del av honom.
Jag mår väldigt dåligt av röran. Det stör hela mitt varande. Men jag inser att vi är olika och att jag inte automatiskt har rätt och kan ställa krav. Det är problemet. Kan jag må bra av att bo med honom då?
Jag tycker det är helt rimligt att ställa krav på honom att vara mer städsam av sig.
Skall man bo tillsammans med någon annan tycker jag att det är att visa hänsyn att plocka undan efter sig när man plockat fram något. Vare sig det är kläder, saker eller mat. Det kanske är ok om det förekommer undantagsvis, när man har extremt bråttom, men i det stora hela måste man som vuxen klara av att ha det hyfsat städat omkring sig. Tycker jag.
Det är sånt som jag lär mina barn ju! Att de skall plocka undan efter sig, ställa in tallrikar i diskmaskinen och lägga smutskläder i tvättstugan. Och det är inga problem.
Jag hör själv till de stökiga, men är numera städsam slarver. (Som att vara nykter alkoholist. *skämtar lite*)
L: Jag har ställt krav i 11 år. Inte mycket har hänt om man säger så... Han ser det inte, bryr sig inte. Han tar grabbatag nån gång då och då och stor-röjer, men sen gror det igen. Jag är absolut ingen pedant typ alls, men jag gillar när det finns ytor. Det är väl så jag är som person öht: jag vill ha det lugnt omkring mig.
Detta kan ju tyckas vara världens i-landsproblem men för att jag ska trivas är det väldigt viktigt. Har jag insett.
Jag skulle tappa sexlusten om det var så äckligt och ostädat stup i kvarten. Skulle bli stressad av att tänka på stöket och att det förmodligen var jag som till slut inte skulle stå ut och därför bli den som städade iallafall. Där har du en ytterligare orsak att du inte känner lust. Väldigt befogad faktiskt.
Jag håller med dig anonym: det är avtändande med allt stök och skräp och den ständigt obäddade sängen. Inte sexigt alls. Men framför allt stressar det mig och stess = olust.
Är det verkligen bara oredan i hans hem som gör att du inte trivs där?
Dags att ta fram din pedagogiska ådra, och lära honom. Lite i taget. Det för dig viktigaste först, så förstärkningen blir maximal.
Åså tålamod, och insikten att du får ändå lov att visa att du VILL att det ska bli bra.
Sen tycker jag egentligen att du nog också måste jobba på att klara av att trivas hemma hos honom lite grann i alla fall.
Anonym: Det är den viktigaste anledningen nu, när det är lugnt mellan oss och jag slipper känna mig stressad av att han är potentiellt missnöjd hela tiden. Jag tycker om att vara hemma och jag tycker om att ha saker att göra och det har jag inte på samma sätt hos honom, men det är ju en sak som går att åtgärda. Hans stök är däremot lite svårare att göra nåt åt.
Inte så lessna: Han kan städa, men han ser inte att det behövs eller prioriterar det inte. Om han ska ha gäster är det t ex helt ok städat och rent hemma hos honom. Det är ordning i vardagen han inte inte fixar. Och det beror inte på arbetstoppar eller så.
Jag är inte särskilt optimistisk, men jag tänker fortsätta att lite fint ta upp ämnet. Som han vet om väldigt väl...
Skicka en kommentar