Det är en känslig fråga för mig
det där med att inte få ha sina saker ifred
Jag är av den mycket bestämda uppfattningen att
man måste låta varandra
skriva dagbok
maila, sms:a och chatta med vänner
skriva blogg
och vad det nu är man gör
ifred
Inte läsa
Inte snoka
Inte leta upp
Det finns naturligtvis ett skäl till
att jag är lite paranoid
(ja, det inser jag ju att jag är)
När vi började vårt frihetsprojekt
öppnade Mannen en msn-adress
i mitt namn
som även han hade lösen till
Alla chattar sparades och han
läste dem
Han hade tillgång till min inloggning på K6
och läste allt som hände där
Han tyckte också att vi skulle läsa varandras dagböcker
så att vi visste var vi hade varann
Vi hade en gemensam blogg
Jag köpte detta och tyckte att det skulle vara så
Men ganska snart började jag känna mig väldigt övervakad
Allt jag skrev blev potentiellt ifrågasatt och jag kände att
mitt livsutrymme krympte
snarare än växte
(vilket jag nånstans trodde var meningen med det hela)
Under lång tid levde jag med att han ständigt lurpassade på mig,
att han när som helst kunde läsa vad jag skrev
till andra människor
och i min dagbok
Och att han ville ventilera allt jag skrev
på min egen blogg
Att ständigt vara beredd att stå till svars
för ord som inte var till för hans ögon
Gjorde mig mycket illa
Det är inte så nu längre
Tack-o-lov är det inte så nu länge
Nu känner jag att jag kan lämna Facebook öppet
låta min mobil ligga framme
ha dagboken vid sängen
Utan att känna oro
för att han är där och läser och kollar
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan försvara
att man snokar i andras saker
Att man gör det och skäms är en sak
Jag har ju också gjort det
Men inte att man tycker att det är ok
Hell no
6 kommentarer:
Det er aldri, aldri ok. Og det bør heller ikke være nødvendig for voksne som kan snakke ansikt til ansikt. Alle gode ønsker.
Du kanske skulle vara av en annan uppfattning om du visste att din man hade en älskarinna, men att han inte berättade om det, utan smusslade.
Jag tror nog att du skulle kännt ett behov att få veta sanningen.
Om han sa till dig att du var den enda, att han älskade dig och inte gjorde något bakom din rygg.
Om du samtidigt märkte att han gömde sin mobiltelefon för dig, klickade bort samtal, hade telefonen på ljudlös, aldrig vågade lämna sin dator öppen eller låta dig låna den. Inte svarade i telefon på kvällen när han var i en annan stad, och ständigt sa att han somnade ifrån telefonen, ljudlös. Om du fick återkommande underlivsinfektioner varje gång han varit bortrest till den andra staden där han jobbade...
Det var så det var för mig, och som sagt, jag är mycket glad att jag bestämde mig för att plocka fram sanningen. I ett sånt läge tycker jag inte längre att min partner hade rätt till någon integritet. Den var förbrukad.
Jag tycker inte det är ok att göra så. Jag har själv gjort så, men jag vill inte rättfärdiga och säga att det vara ok. Däremot är jag bara människa och tycker att jag är ok som människa som inte kunde avstyra impulsen. Ingen otrohet fick jag reda på den gången men en massa dagboksanteckningar om vardagliga saker men ocksp tankar och sen foton och brev av fdettingar som bara gjorde mig ledsen och satte igång mitt dårvarande kontrollbehov ännu mer, vilket jag numera är väldigt fri ifrån.
Jag förstår dig om du känner dig illa till mods p g a er tidigare historia. Men jag tror du ska fortsätta vara i nuet och se det som är. Det var städat. Du blev glad. Du älskar. Allt som drar dig bort från dessa tillstånd. Vänd dig om och se inte och lyssna inte på det. För tänk efter. Om det nu skulle vara så att han läste så är det hans problem som egentligen är en svaghet hos honom. Han förstör för sig själv. Och du kan, trots att du inte alls gillar det, ändå känna förståelse att någon, han, kan vara kababel till något sådant. Du ser en ny sida hos honom som du inte trodde fanns eftersom du litade på honom, men som isåfall (om det nu är så) är både svag och ärlig. Och det kan du inte ändra på. Bara han själv. Om han vill. Precis som det enda du kan göra är att förändra dig och bli eller fortsätta vara en människa som andra kan lita på.
Så bort med orosmolnen och vara kvar i det fina lugn du hade.
Kan berätta att min dåvarande kille inte blev direkt arg på mig, mest förvånad och sen tittade han på mig och sa, inte föraktfullt, mer kärleksfullt, att ok, men då känner jag dig lite bättre nu och du vet mer om mitt förflutna och mina privata tankar men det var ju synd och onödigt att du blev ledsen av det.
Jacob: Tack! Håller med dig, man kan ju faktiskt fråga!
Anonym 1: Jag har snokat i min mans mobil och läst hans mail (som visserligen låg vidöppet, men det är ingen ursäkt). MEN: jag skäms och tycker inte att det var ok. Det kan vara begripligt om man är desperat men det är aldrig, aldrig ok.
Anonym 2: Det är sant som du säger, och tack för att du påminner mig: detta handlar inte om mig utan (ev) om honom. Jag har inte med detta att göra och ska bara leva mitt nu-liv.
Jag har som sagt också snokat och fick reda på saker som gjorde ont och som han inte hade tänkt berätta för mig. Jag vet inte var vi hade varit nu om jag inte hade vetat. Men jag tror inte att nåt väsentligt hade varit annorlunda.
Jag har i alla fall min uppfattning klar och jag viker inte från den. Vuxna människor måste låta varann ha ett eget liv. Nåt annat är inte möjligt för mig. Andra får tycka som de vill.
I princip är det aldrig okej att läsa vad som skrivs privat, men jag kan se tillfällen då det förekommer. Jag har aldrig läst någons dagbok, telefon eller e-post i smygsyfte.
Som bevismaterial i en otrohetshistoria kan jag förstå att det händer, som anonym ovanför beskriver. Men efter jag fått mina bevis tror jag inte att jag skulle fortsätta, inte för "mer kött på benen". Det skulle ju bara göra ont.
Caroline: jag skriver som om han inte läser. Nåt annat kan jag inte. Detta är en ventil och livlina och inget jag låter honom eller någon annan ta ifrån mig.
Jag håller med om att det bara gör ont att fortsätta läsa, men jag har gjort det ändå. För att kunna spela martyr på riktigt och verkligen vältra sig i självömkan. Fy vad jag skäms över det nu.
Skicka en kommentar