13 oktober 2009

Förminskad

När blev jag ett offer?
Hur gick det till?

Är det stöd hon vill visa?
Jag är på din sida oavsett vad som händer...
Kanhända är det så
men det jag känner är vrede över det sätt
hon visar det på
och ledsenhet över alla sätt hon kunde
visat det på men inte gjorde
Alla chanser som fanns då
när jag jag liten och värnlös

Jag behöver stöd och värn nu med
men inte av det slag som gör mig till ett offer och talar
om för mig att jag inte kan tänka själv
Att jag är hjärntvättad
Fatta hur kränkande det känns

Jag vet att det kan bli så att
när vi vill visa ovillkorligt stöd
till en vän i kris så sänker vi
vännens partner och gör honom/henne till
boven i dramat
den allt kan och ska skyllas på
idioten
den vi genomskådat för länge sen

Allt i vänskapens namn
för att ingen ska kunna tvivla på var vår lojalitet ligger.
Men det blir fel
Det är alltid fel att måla i svart-vitt
och det är inte vänskap att tvinga den man tycker om
att vända sig mot sin älskade

Det är att förminska sin vän
Sin dotter

2 kommentarer:

Petter Holmqvist sa...

Inte apropå detta:
Tack. Vill jag bara säga.
Jag ångrade ett par inlägg på min blogg. Tog bort.
Tack.

Fortfarande lycklig sa...

Jo, jag såg att du tog bort dem. Anar varför. Finns här, du vet.