De ska åka iväg på semester.
Mina gamla kompisar.
Tjejerna och barnen.
Inga män.
Samma som förra året.
Mammor.
Barn.
Tält.
Hyrda kanoter.
Ett löst sammanhållet gäng
jag känner de flesta och vet vilka alla är.
Jag skulle tycka att det var kul.
Mina barn skulle tycka att det var kul.
Men jag är inte
tillfrågad.
Jag har inte heller frågat
Får jag följa med?
För jag vågar inte.
Jag kastas tillbaka till
förlängesen.
Utanför nåt jag vill
vara inuti.
4 kommentarer:
Det är inte så att du alltid varit upptagen med mannen under alla semestrar, så att det inte har funnits anledning att fråga dig?
Nu är ni särbo, men ändå kanske uppfattas som ett par som skall fortsätta semestra ihop?
Kanske kan du berätta lite försiktigt att i år är första året du skall semestra själv, och inte vet riktigt hur man gör, eller vad man gör... :)
Skall ni semestra ihop du och mannen förreten? (Man kan ju göra både och förstås.)
ÅÅå men du - fråga! Ibland blir man inte tillfrågad för att alla tror att man redan blivit tillfrågad. Ibland blir man inte tillfrågad för att man tror att man stör. Ibland blir man inte tillfrågad för att man sagt nej tidigare. Ibland måste man fråga själv.
Jag är gammal mobbingmes som alltid ser att jag väljs bort och att folk fnittrar åt mig fast de inte gör det.
Våga - våga! Var modig, var ny!
Håller med Caroline! Fråga, låter som en toppensemester!
L: detta är en resa som tjejerna och deras barn gjorde för första gången förra sommaren. Alla utom en är gift, men deras män åker inte med. Vi åker allihop på semester familjevis, det är inte bara jag som jag gör det, så det kan inte vara därför.
Jag och Mannen ska semestra ihop, ja. Vi kommer att resa bort tillsammans och nog ses mesta tiden hemma också.
Caroline och Anonym: Klart att jag borde fråga. Om inte annat så för att markera att jag tycker att det är trist att DE inte frågar. Jag är också en mobbingmes, de där ränderna sitter verkligen i livet ut. Tror alltid att jag är aktivt bortvald för att det är nåt fel på mig. Samtidigt som jag vet att det inte är så och hånar mig själv för att jag är så patetisk att jag tror det.
Skicka en kommentar