Mannen och Yngstan har varit hemma hos svärmor
(dvs mamma resp farmor) i helgen.
Igår kväll kom de hem.
Alltså Yngstan kom hem.
Mannen kom hit och lastade av lite av hennes saker
och skulle sen åka hem till sig och
vattna.
När han skulle gå sa han (1) Nu går jag så du slipper
mig.
Han kom tillbaka.
Vi satt i soffan och kollade lite på teve.
Då (2) klagade han på att jag aldrig
svarar honom på msn.
Jag är nästan aldrig där
sa jag.
För så är det.
Vid läggdags ville han ha sex.
Jag hade ingen lust men
gav honom munsex och ville sen
sova.
Då (3) sa han att det var som den där helgen
för så länge sen så jag knappt minns.
(snart 2½ år sen)
När jag hade lekt med Junior
och inte hade nån lust
när Mannen kom hem.
Du känns som då,
mätt liksom
Då räcker det
Då brister jag
och undrar vad fan han pysslar med.
Vad är det här för skvättvisa
halvkvädna
anklagelser?
Men då är det -
hör och häpna -
jag som tar i och ska lugna mig.
Ja. Just det...
9 kommentarer:
Jag finner bara ett fel.
Vad jag hoppas för din skull att han har 95% SUUUPERBRA sidor, för annars fattar jag inte hur du står ut. Orkar.
Jag tycker då. Som MOTVIKT. Att karlstackaren har lite uppförsbacke.
"nu går jag så du slipper mig." Lite ironi. Malplacerat?? Njae. Din reaktion... Lite överkänslig.
Resten verkar samma sak.
Faktiskt.
Sorry.
Han har en hel del fel, även enligt sin egen beskrivning av sig själv och sina reaktioner. T ex har jag svårt att ta till mig hans antydningar om hur han definierar kärlek. En synnerligen "ungdomlig" definition, förefaller det.
Men du är överkänslig för småsaker.
Och... Om du inte vill ha sex, ha då inte det.
Ha bara inte det.
Vardagslyx: Jo, han har ju det. Fina underbara sidor. Många. Och han är den roligaste och bästa människan i världen ofta. Men ibland är han. Skitjobbig. Verkligen. Och jag får andas djupt för att inte skrika högt.
Inte så lessna: Jag förstår inte riktigt. Tycker du att det bara är lite skojsig ironi när han inom loppet av några timmar 1) pikar mig för att vilja slippa honom 2) anklagar mig för att inte vilja prata med honom på msn och 3) antyder att jag har sexchattat med nån annan. Och 4) när jag blir ledsen och förvånad över allt detta tycker att JAG inte ska göra så stor affär av saker och ting.
Och inte ha sex? Nej, just det...
Jag levde i 10 år med en man som var 75% fantastisk och 25% hemsk.
Det tog mig tio år att inse att om jag skulle behålla vettet så vägde hans bra sidor inte upp dom som var dåliga. Även om han var fantastisk mest som oftast. Idag är jag såååå lycklig att jag orkade ta mig ur det destruktiva förhållandet. Vad är du värd?
Ja, du... Jag vet ju allt det där och har vridit och vänt och en gång kommit till att jag inte orkade mer. Men sen fixade jag ju inte utanvarandet heller. Vad gör man då?
Jag blir så matt av detta halvkvädna. UT med det, vad det nu är, vill jag skrika. För nåt är det ju. Det känns lång väg.
Några tips har jag inte (och har knappast någon rätt att komma med) men man önskar ju, att när ni nu inte bor ihop, att han kunde välja de tillfällen som ni ska umgås då han från sin sida kunde stå ut med att vara sympatisk.
Caroline: Jag håller med. Hur svårt kan det vara. Att bara vara lite trevlig och språka ut om det man tänker på?
Fortfarande Lycklig: 1), 2).
Jag ser inte av din beskrivning att det måste vara så att din tolkning är rimlig. Han kanske INTE pikar dig, han kanske INTE anklagar dig.
3) Här är din verklighet för osynlig för att jag ska se vare sig det ena eller det andra. Det framgår i a f inte att det var det det handlade om. Men OK, kanske det. OK, 1 punkt att reagera på. Fint. Om det var så att det var en uppenbar antydan om sexchat... kanske det finns småsaker som borde upp till ytan??
4) är i alla fall lite halvrimligt från honom, så där. Ungefär.
Du tar ju vid dig så det skummar.
Fast jag vet inte. T ex, utan mina helt ohöljda raseriutbrott hade min hustru fortfarande letat efter försvunna leksaker hela natten flera gånger i veckan. Kanske.
Även om du har (lite) fel, så kanske din reaktion är den rationellt korrekta.
Bara stugan står där när man är framme så kan man leva med minnet av hålen i vägbanan.
1) var definitivt en pik.
2) var lika definitivt kritik och misstänksamhet.
3) var ett uttryck för en oro som han inte kunde sätta ord på. Som han satte ord på sen. Och som jag kunde tillbakavisa.
Ja, jag tar åt mig. Jag är en skuld- och kritikmagnet. Liksom han. Det är en av anledningarna till att vi har det dåligt ofta.
Skicka en kommentar