Doktorn på msn. Länge sen. På alla sätt och vis.
Han meddelade att han har ny adress.
Nåt med intepåriktigt.
Ville jag adda, hänga med dit?
Jo, det klart att jag vill. I den meningen att jag vill
kunna nå honom.
Han är min vän och är det där han är.
Så är det där jag är.
Men samtidigt. Nåt med allt detta
Hemliga.
Stör mig som fan.
Jag är så sjukt trött på att smyga.
Även om det inte är jag som smyger.
Så trött på att vara en del av smygande.
Jag vill att mina vänrelationer med killar
ska vara öppna.
Officiella.
Jag vill att flickvänner och fruar ska
veta. Att jag finns. Att inget är farligt.
Jag behöver inte bli vän med dem.
Vi behöver inte gilla varann.
(Förra sommarens fikadejt med Doktorns fru
var en grandiost misslyckande i kategorin)
Men jag vill få finnas.
Vara ett nummer i mobilen som man inte gömmer.
Finnas på en msn som inte är hemlig
och bara används när frun sover eller
jobbar.
Detta handlar om samma sak som
det om kroppen.
Rakningen och det.
Men det får nog bli en egen text.
6 kommentarer:
Hemliga rum måste man få ha.
Jag vet inte vilka hemliga rum min fru har, jag blir ibland rädd, men jag inbillar mig nog, bara. Hoppas jag. :-)
Antagligen finns där män som jag inte känner till, som kan ge henne stöd när jag inte skulle kunna förstå.
Jag kan bara hoppas att det inte går längre.
Men jag skulle aldrig leta efter de rummen.
Jag bor ibland i några kvinnors hemliga rum. Jag har t o m flyttat ut ur ett för alltid, nyligen. Mot innehavarinnans explicita vilja. Därför att det gled in i områden där min fru har fått monopol. Men min fru har insett att rummet och rummen finns och fanns, men har aldrig letat. Trots tydlig oro ibland.
Vad diskuterar man i sådana rum?
Det är hemligt. Det är olika saker i olika rum. Men alla är hemliga.
Sådant är livet. Sa redan Anita Lindblom. Och t o m Dag Vag.
Det måste man leva med. Att rummen finns, menar jag. Att t o m Dag Vag sa det borde inte oroa någon.
Då måste det finnas människor som kan ta på sig att befolka dessa rum. I hemlighet.
Inte konstigt, inte farligt, inte destruktivare än att alls gå till jobbet, eller på lunch, eller gymmet.
Hoppas jag.
Någon sa:
De som inget döljer har inget att dölja....
Those who hide nothing, have nothing to hide....
En sådan skön känsla det måste vara. Att vara sådan. Att inget behöva dölja, eftersom allt man gör, säger, tänker och tycker står man för till 100%.
Det skulle vara en skön känsla...
Inte så lessna:
Jag håller med dig till viss del. Jag tycker också att man måste kunna ha egna vänner fast man är i en relation. Man måste kunna umgås med människor som partnern inte känner. Och då inte bara "ofarliga" relationer som t ex på jobbet, utan på riktigt relationer med nära vänner. Och jag tycker absolut inte att ens partner har rätt att förhöra sig om vad man pratar med dessa vänner om eller vad man hittar på när man träffas. Det måste finnas en tillit. En stor källa till bråk och vantrivsel i min relation är ju just det: att Mannen inte visar respektt där. Han må ha sina skäl, men det är så länge sen nu att jag tycker att det borde upphöra. Tyvärr tror jag inte att det kommer att göra det, det är nog en läggningsfråga att vilja veta och dela. Vi är olika där.
Sen är det den andra biten: Att finna sig i att vara någons hemliga vän. Det kan jag iofs stå ut med. Problemet blir väl när för många av de människor som betyder nåt för mig tvingas skämmas för och smyga med mig och vår vänskap. Det känns inte bra, det är som om man inte finns. Jag vill finnas, kunna ringa honom när som helst, träffa honom för en fika utan att vi måste välja ett hak där hans fru inte brukar passera osv.
L: Jag håller med dig. Det fins en stor stor renhet i att veta att allt jag gör gör jag öppet. Att det inte finns nåt som jag behöver vara rädd för att han ska upptäcka.
Under långa tider har vår relation inte sett ut så. 0ch det beror absolut inte bara på att jag har gjort saker som varit förbjudna, utan också på att han inte kunnat ge mig mitt eget rum.
Ja, det är sant. Om man gör något, eller träffar någon, som är helt öppet och ärligt och rent, men ens partner blir svartsjuk och lägger in något i den relationen som inte finns, då är det lätt att börja vara försiktig med vad man säger, smyga eller dölja. Helt utan anledning. Enbart för att få slippa förhör och svartsjuka...
Håller med om det är en växelverkan. Jag som har smugit vet ju hur det är att göra det och att man kan känna sig tvungen till det. Så jag förstår ju mina killvänner som smyger med sin vänskap med mig.
Men jag tror att det där har kommit att associeras med det polysexuella experimentet och allt det där som inte var på riktigt. Alla människor som fanns men ändå inte liksom. Som man inte kunde räkna med. En vän som håller sin vänskap hemlig kan man ju inte räkna med. Och jag vill kunna räkna med mina vänner.
Skicka en kommentar