13 juni 2009

Eh...

Fan.

Fan.

Det blev en början på den här helgen.
Vår helg.
Som blev allt annat än jag ville.
Som i mysig heldag på stan
med lunch och promenad och sen
middag hemma och
film och vin
och sen sängen.
Han off.
Tydligt off.
Det brukar göra mig oviss och ängslig.
(mycket bagage där)
men jag höll i .
Tog för mig.
Sög honom,
log.
Red honom
njöt.

Då:
Vi kanske ska passa på och se en porris.
Nu när Yngstan inte är här.

Eh. Jo. Visst.

Han såg min förvirring.
Ville (antar jag) förklara sig.

För jag är inte riktigt med.
Det finns ju inget sexuellt mellan oss.

Jag har gråtit sen dess.

8 kommentarer:

Anonym sa...

"Hämnas" han?

wettexvärlden sa...

Herregud! Det var nog det mest elaka jag läst på länge.
Ursäkta att jag säger det men den mannen eller egentligen pojken skulle behöva växa upp. Att slå från sidan så visar bara att han inte har förlåtit dig för att du inte velat ha sex. Fruktansvärt omoget. Och dumt.
Hoppas du klädde på dig och gick därifrån.
Och jo, jag har levt ett antal år med en väldigt osäker man som kontrollerade mig ner till minsta millimeter. Och jag trodde hela tiden att allt var mitt fel.

Caroline sa...

Jag tycker inte att det är okej. Då tycker jag att han ska tacka nej till det sex som är på väg att hända mellan er, om han inte vill ha det, så som det är.

Nej, jag tycker inte att det är okej.

Vardagslyx... sa...

Kram...

L sa...

Men söta du...

Hur kunde det bli så där? För vi vet ju att sex är verkligen det han vill ha.... Och nu fick...
Ville han "straffa" dig?

Kraaaam!

Inte_Så_Lessna_Killen is back sa...

För båda dessa två "älskande" är tiden mellan stormande lycka och djupaste depresssion märkligt kort, ibland. Ganska ofta.

Låtom oss icke draga alltför långtgående slutsatser ur tillfälliga svängningar.

Fortfarande lycklig sa...

Fy ja. Det var inte roligt. Att ligga där och f ö r s ö k a och bara få höra att det var fel på det. Att inte ha en lust är en sak, det vet jag allt om. Men det kan sägas på olika sätt. Och just det här sättet hoppas jag slippa. Det gjorde verkligen ont.

Och ja, jag tror att han straffar mig, omedvetet. Det finns ett behov hos honom att platta till mig, att det är min tur att känna hur det känns.

L sa...

Det tycker inte jag känns som ett kärleksfullt betéende....