Min mamma sa.
Att jag aldrig var intresserad av då
När jag var barn.
"Det var ju då, nu är det nu"
Lär jag ha sagt.
När hon ville berätta nåt
från förr.
Konstigt.
Jag tycker ju att dåtiden, hur det var förr
är hur spännande som helst.
(Kunde ha blivit historiker om det inte vore för
alla årtal och kungar)
Men jag fattar vad hon menar.
Hon fastnade i att berätta samma saker.
Om då.
Ointressanta berättelser.
Eftersom jag hade hört dem.
Men ännu mer eftersom det inte kom någon analys.
Och eftersom de höll henne borta från att
prata om nuet.
Mitt barndomsnu.
Som hon saknade redskap
(inte vilja kanske men redskap)
Att delta i.
Prata om.
Hjälpa mig igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar