Mannen har också läst Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun.
Vi pratade om den igår
hur vi kände igen oss i dem båda.
Den rädda kvinnan
Den sura mannen
Boken är skriven utifrån kvinnan - Anna.
Det är bara
hennes inre monolog vi får höra.
Mannen - Mats - gestaltas bara
genom sin repliker och
genom hennes blick.
Han är tunnare än hon.
Man vet mindre om honom.
Vad som driver honom.
Vad han tänker.
Han är inte ologisk eller orimlig.
Man får bara lägga till mer själv
för att göra honom hel.
När vi pratar visar det sig
att Mannen har lagt till helt andra saker
än jag.
Både till Mats och till Anna.
Han läser in sig själv
hävdar jag.
Sin egen rädsla
för att jag ska kritisera honom
för att jag känner ett förakt för honom
(som jag känt, men av helt andra skäl än han tror)
Det är ett märkligt samtal.
Hur olika man kan läsa samma bok.
Hur olika man kan tolka det som bara sägs
mellan raderna.
3 kommentarer:
Jag har köpt boken, sen jag läste att du läst. Har inte börjat än.
Åh, vad roligt! Då kan vi prata om den när du har läst. Ser fram emot det.
Nu har jag läst boken. Jag tyckte om den. Kanske lite för att det är ett aktuellt ämne nu. Relationsproblem. Det är svårt att känna vems parti man vill ta. Men jag får en känsla av att det där, liksom många gånger i verkligheten, är upp till kvinnan att sätta stopp och ta sats och göra avstamp medan män ofta verkar komma undan med ett strängare humör. Och så verkade han tycka att det är helt okej att bara lämna mamman med barnen, fast det var deras trassel och inte hennes. Där står jag absolut på hennes sida.
Skicka en kommentar