Inre monolog.
Det där som många böcker består av
och som jag tycker mycket mer om än dialog.
Tycker om att läsa en människas tankar
virrvarret som blir
tilltalar mig.
De tillsynes tvär kasten
som blir logiska när man lär känna
människan.
Men en annan människas inre monlog
ut genom munnen
lite för ofta.
Tyst lite för sällan.
Gör att min egen inre monolog
stannar
Eller blir avbruten.
Hindras från att virrvarrigt pågå.
Och leda mig framåt.
Jag behöver tystanden omkring mig.
Jag tycker om ensamhet
men jag tycker också om tystnad tillsammans.
När hans inre monolog inte hela tiden
når mig.
När min inre monolog får virrvarra utan
avbrott.
Som det lätt blir i skog.
7 kommentarer:
Jag tycker också mycket om att bara vara. Tystnad. Tid för eftertanke. Inte dela allt. Inte fråga om allt. Jag är faktiskt inte sååå intresserad av varje detalj kring någons jobb, oavsett om han är min sambo eller om det är min vän.
nä, det är man inte alltid, intresserad. Men ibland måste man bara lyssna, i alla fall, som en del av stödet i kampen.
Nästan alltid får frun ösa ur sig. Och det gör hon. Ibland kan jag ge ett råd, eftersom jag haft chefsjobb, och styrt folk, och lugnat arga kunder, och förhandlat. annars bara lyssnar jag.
Själv öser jag aldrig om jobbet. Men det funkar. Allt måste inte vara på ens egna eller lika villkor för att vara bra.
Om man nu VILL att det ska hålla.
Själv går jag igång och öser på helt andra saker. Våldsamma väktare på restauranger, t ex. Mobbning. Det händer ju mindre ofta, lyckligtvis.
Caroline: Just så menar jag, tid till egna tankar. När någon annan häller sina tankar över mig hela tiden och dessutom (såklart) förväntar sig nån typ av svar eller reaktion, så får mina tankar inte plats. Jag retar mig dessutom på att det verkar finnas en uppfattning om oss tysta att vi är tröga och inte tänker lika mycket eller lika spirituellt som de som pratar konstant. Måhända är det bara min överkänslighet, men t ex på jobbet möts man då och då av den attityden och det gör mig galen. Snubben som babblar konstant och slänger ur sig varenda halvtänkt tanke som dyker upp i skallen är ju inte nödvändigtvis mer begåvad eller kreativ än nån annan.
Mannen och jag har en evig diskussion om hur mycket man ska dela. Han tycker att jag sluter mig när jag inte berättar precis allt som händer, allt jag tänker etc. Medan jag tycker att han spammar mitt huvud med bludder om allt och inget.
Inte så lessna: Jag tror att du missförstod mitt inlägg lite. Det är inte de gånger han verkligen behöver prata av sig som är i fokus här. Självklart måste man lyssna på varann och finnas där när den ande vill ventilera nåt: gnälla, vara arg, fråga om råd eller vad det nu är. Det är både givet och givande.
Det jag irriterar mig på är det ständiga flödet av ord och associationer. Att det emellanåt är öppna spjäll från hans hjärna och ut genom munnen. Alla lösa tankar når mig. Särskilt störande är förstås detta om jag är upptagen med egna funderingar och kanske ser "ledig" ut men inte är det. Att jag inte får vara ifred i min egen tysta bubbla eftersom jag inte kan stänga av den radio han ibland känns som.
Jo, det var det slags radio-igång-för-jämnan jag tänkte på. Frun håller på så där periodvis.
Kl 3 på morronen är det hemskast.
Men jag gillar damen i alla fall. Så jag svarar vänligt tills jag stupar.
Då minns jag inte så mycket mer.
Jag tror såhär: det är inte svadan som sådan som är svårast utan det faktum att den inte lämnar nåt utrymme för mig. Lite som att: "du säger ju inget så kan ju jag prata". Som att människor som är tysta är tillgängliga för andras babbel 24/7. Men så är det ju inte alls. Snarare tvärtom: jag är mest tillgänglig när man pratar själv. När jag är tyst är jag i min bubbla och då vill jag gärna stanna i den tills jag själv väljer att komma ut.
dessemellan svär jag nåt om "Tyst för helvete!!!!!"
då tystnar hon, och kramar mig och somnar.
Som om det var det hon sökte vägen till.
Bättre det än bitter.
Frukosten sen är som den syrliga juicen till kaffet och smörgåsen. Dagg, och hönsen som villigt låter sig lyftas ur huset.
Skicka en kommentar