Vill du knulla?
Sms från Mannen nu på morgonen.
Jag frågade igår om han ville komma förbi
här en stund.
Idag.
Det ville han men var osäker på
om han hade tid.
Så kom sms-et.
Jag svarade som det kändes.
Ja, kom om du vill men
Jag blir stressad av
Vill du knulla?
Han tyckte att jag sätter gränser
och markerar i onödan.
Det är sant.
Jag markerar i onödan.
Och vad värre är.
Jag låter mina hjulspårskänslor komma ut
genom munnen.
Han gör det också. Vi måste.
Sluta med det.
Inte låta känslor och grubbel
som har med då att göra.
Bara bluppa ut så.
Det sårar.
Det gör oss oförutsägbara för varann.
Oförutsägbarhet av det slag ingen av oss.
Vill leva i.
12 kommentarer:
Skojjar du med mig??
Efter allt ältande, pratande, känslokrockande...så var detta ett sms han skickade till dig? På riktigt? Mållös...
Fast... man kan undvika känsliga ämnen tills det som är runt omkring blivit lite mer stabilt och det kan kanske vara läge att säga så när man har möjlighet att kommunicera med mer än bara ord. För jag hade undrat om han provocerade, skämtade eller var allvarlig utifrån det jag tagit del av av er. Jag hade velat se en glimt i ögat eller något, för att kunna ta emot det där.
jag tycker inte det är underligt om det hamnar i hjulspår med er bakgrund, för den måste man ta hänsyn till ett slag. Jag tror att man behöver liksom en stabilitet kring det vanliga, fungerande, innan man kan pröva det där som varit känsligt.
Jag hade tyckt det var plumpt gjort, du verkar mer förstående.
Jag hittade hit!!
fast om du vill kan jag stanna borta, eller vara tyst, eller vad du nu vill.
Håller helt med vardagslyx till en början.. Mållös, fullständigt!
Men Hmm, detta med plumgihet är tydligen inte lätt (se ovan). Jag hoppas att ni finner en väg ut ur det, att båda kan visa hänsyn, inte skrika rakt ut, inte så speciellt uppbyggande eller sexigt. Taktfullhet är en dygd, inte ngt man leker med.. Måste säga du är stark om orkar, jag hade ruttnat. Respektlöst är mitt ord, även om en glimt i ögat hade kunnat göra det lite roligt i vanliga fall. Givet er historia, knappast taktfullt eller ens roligt ändå...
Sätta gränser och markera "i onödan"?
Det är väl inte alls i onödan om han skickar dig sådana sms? Den frågan kan han möjligen ställa när ni är i samma rum, helst redan i en sexuell situation för att försäkra sig om att du är med. Annars - nej, det är inte ok! Eller, det beror förstås på vilken jargong ni har tillsammans och vilka överenskommelser ni har, men... jag hajade till här hemma i soffan och tänkte att det var ordentligt okänsligt gjort. Jag skulle snarare tänka att dina markeringar tydligen inte har gått hem, eftersom han tycker att den slags sms ska vara ok?
Fast han kanske inte orkade vara orolig och försiktig längre, utan ville försöka det motsatta. Rakt på liksom. Sånt skulle kunna funka för mig.
Men det beror väl lite på hur man själv är lagd. Hur man tar den typen av språkbruk..
Ändå kan man tycka att han borde ha snappat upp att det inte är sex ni behöver just nu, utan sluta vara fiender, sluta irritera er på varandra, sluta kriga, sluta bara se era fel och brister...
Och hur lätt är det? När man väl hamnat i de hjulspåren.
Ni måste nog få möjlighet att längta efter varandra igen.
Vardagslyx: nej, jag skojar inte. Men jag tror nog att han gjorde det. På sätt och vis.
Caroline: jag både tycker att det var plumpt och förstår. Jag vet ju hur han tänker: att jag bara kan gå med flowet och säga nej om det inte känns bra. Fast så känner ju inte jag (att jag bara kan säga nej alltså) Jag känner alltid hans besvikelse som ett potentiellt hot.
Inte så lessna: Välkommen hit! Stanna och skriv!
B: Just det, givet hur vi haft det, med allt gnäll och klagande och min svajiga lust och att jag inte fixar planering. Så var det ju inte så begåvat.
Suziluz: Jag tycker inte heller att det är konstigt att jag reagerar med stress. Men samtidigt så kanske jag inte måste säga det till honom. Och jag borde nog lugna mig och se hur han reagerar på mina "nej" och min svajiga lust i nuet och inte bara vara då-ledsen.
L: Jag tror att det är lite så han tänker. Att vi är så nojiga båda två att man måste vara lite pang på rödbetan om det ska hända nåt. Fast det är fel taktik med mig och det borde han veta.
Jomendåså
Intressanta skillnader mellan manligt och kvinnligt man ser här.
De flesta skribenter verkar vara kvinnor, är det så?
Män ser nog sex mycket mer som något fysiologiskt, nåt man gör för att må bra, för att visa att man älskar. Att bara vara lugna tillsammans är nåt man gör med den man redan ser älskar en ( tex via sexuella upplevelser), och därför att man mår bra.
Jag kan inte hjälpa att jag tycker det verkar som om kvinnor mer lutar åt att sex är en bekräftelse på att allt redan är bra, nåt man gör med den man redan visat att man älskar.
Men, det är ju djärva slutsatser ur ett väldigt begränsat och otydligt material.
Jag vill inte göra mig till talesperson för alla kvinnor, men för MIG funkar det så att jag inte vill ha sex om inte relationen mår bra. Visst KAN jag ha sex och t o m njuta av det, men för att sex ska bli så där ljuvligt och tåpirrande så måste både jag och relationen vara i harmoni först.
Och det stämmer nog att det är mest tjejer som kommenterar här hos mig. De jag vet könet på iaf.
Jag vill inte heller göra mig till talesperson för nåt annat än mig själv, och för den statistiska medelman som man ändå vet lite grand om.
Sex som relationsterapi, tror du inte att det kan funka?
Jo, sex är ett kitt och absolut att man måste tänka "vi ska ha sex". Som... kan man kalla det en målsättning? En gemensam vilja? Vi är ett par som har sex. Som vill att ett bra sexliv.
Det är väldigt dubbelt det där, för mig. Å ena sidan klarar jag inte av att ha sex som ihoplappning. Å andra sidan klarar jag inte av det som händer om jag inte vill ha sex heller: dvs att han blir besviken och försvinner ut i grubbel och ältande.
Du måste vara lite okänsligare, men du kanske också kunde börja ställa ut villkorade löften som infrias med råge? Sova nu knulla i morgon? typ.
Det gäller att visa att man är intresserad av den andres sexuella välfärd även när man själv är tämligen avtänd. Man får improvisera på gehör. Men det kan vara vad han behöver.
Hans förtvivlade missar och envetna försök tyder på att dina signaler inte uppfattas rätt, eller att du ger andra signaler än du inbillar dig.
Då måste du ge signaler med klartext bifogad, ett tag, så han får träna.
:-)
Med text och undertext i samklang.
Grubbel och ältande bör du ta med en klackspark. Mata inte hans ego med att reagera för mycket.
Skicka en kommentar