Två saker (minst) har jag lärt mig om relationer.
För det första: Man måste skärpa till sig lite och vara fin och bra mot sin partner. Visa att man älskar, vill väl och kan kompromissa. Inte sura loss och gnälla utan bjuda till och vara så som man vill att han ska vara. Vuxna till sig. Det står delvis i kontrast till en annan princip jag har och omhuldar: att man ska kunna släppa garden och t ex vara ledsen och låg om det är så man känner sig. Men det är inget som inte går att hantera. Man ska absolut få vara sig själv både i stort (personlighet) och smått (dagsform) men man kan inte vara en barnrumpa som låter allt gå ut över sin partner och förväntar sig att han ska lösa alla ens problem och göra livet kul för en.
För det andra: Två människor som lever tillsammans blir till tillsammans. Alltså gör jag honom till den han är likaväl som han gör mig till den jag är. Vår relation består av oss och vi slipas mot varandra i ständigt tillblivande. Jag är inte samma person nu, med honom, som jag var förut med min exman. Han är inte samma som han var med sitt ex. Den jag är nu har jag aldrig varit förut. Så här gammal, med den här mannen, de här barnen som är såhär stora, med det här jobbet och den här bostaden.
Det är viktiga saker att tänka på. Säger jag och tar därmed helg. Sol på nosen önskas er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar