Jag letade i datorn efter en mapp med texter som jag visste att jag hade gömt undan Exmannens nyfikna blickar, då när vi fortfarande delade hem och liv. Jag hittade inte det jag sökte men väl något annat: en chatlogg - minns ni msn och att man kunde spara sina prat? - från ett av alla långa samtal jag hade med min vän Radikala mamman. Den var från tiden just innan jag lämnade Exmannen första gången och det var både smärtsamt och samtidigt skönt att läsa. Allt jag redan då visste och hade bestämt mig för syntes. Ändå gick jag tillbaka till honom fyra månader senare. Det är inte obegripligt för mig, nu, att jag gjorde det. Det är bara fruktansvärt sorgligt. Så mycket tid jag slösade bort, så många fler sår det skapade. Så mycket längre avstånd mellan oss - i vårt gemensamma föräldraskap - nu.
Vänskapen med Radikalis var en viktig del i att våga släppa taget. Hennes tro på mig och att hon tog avstånd från honom fick mig att lita på mig själv. Hon, Genus och några viktiga till. Mina tjejer. Tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar