Och just det - någon kanske undrar. Min älskade bestämde sig för att inte söka det där jobbet. Långt borta-jobbet som jag berättade om för ett tag sen. Inte för min skull utan sin, vår. För att det inte passar med det liv han lever och vill leva. Här, med det här jobbet, med mig och barnen.
Det känns skönt. Jag hade svårt att se att livet med veckopendlande pojkvän skulle bli bättre än livet så som det är nu. Och det känns skönt att han tog beslutet helt själv utan någon slags påtryckningar från mig. Jag är glad dubbelt upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar