Jag vet inte riktigt varför jag ens går in i samtal med min exman. Jag borde verkligen veta bättre. Men idag gjorde jag det, i alla fall. Jag sa åt honom att jag inte uppskattar att han far med osanning om mig. Händelsen, som Yngstan berättade om, är denna: han frågade mig för ett tag sen om jag kan hämta ner lite saker som finns på min vind och som han vill låna. De är i någon mening gemensamma, men det beror mest på att de ligger längst in på min ouppvärmda vind och att vi inte har orkat plocka fram dem. Nu ville han som sagt ha dem och frågade om jag kunde hämta ner dem. Jag sa som det var: det är inte min prio ett att lägga en halv dag däruppe i kylan, mitt i vintern, för att rota fram lådor som jag inte vet var de finns. I hans värld, och vad han säger till gemensamma vänner är att jag "vägrar". Och det var det jag sa till honom att jag inte alls gör och att jag inte uppskattar att han hittar på.
Tror ni han bara kunde be om ursäkt i all enkelhet? Nej, givetvis inte! Varför lär jag nu inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar