Söndagsförmiddag
En mild sömnighet ligger i luften och jag skriver vidare
Det spretar lite och jag är överallt i texten samtidigt
Ska jag redigera, skapa struktur eller bara skriva och
låta det bli som det blir?
Och ta tag i sådant sen?
Jag är en strukturtyp och vill oftast ha ordning
för att kunna koncentrera mig
Jag blir inte kreativ av stök och kaos
Vackert lugn vill jag ha runt mig
Jag skriver om det första mötet med Rocky och inser
att inget av det som hände sen, helvetet som öppnade sig,
egentligen hade med honom att göra
Jag blev kär i honom
Men det var inte då mitt förhållande gick sönder
Det var bortom räddning redan innan
Långsamheten var av fel slag
Inte den lunk blandad med energi som är jag
Som jag vill leva i
Utan som att åka pulka nerför en lång
och alldeles för flack backe
Man vet att man är på väg ner men det rör sig knappt
om man inte tar fart med händerna
Det pirrar ingenting i magen utan man vill bara
att det ska ta slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar