Jag kämpar med dåligt självförtroende, har alltid gjort
Trots att jag känner mig älskad och sedd så är det bräckligt
Jag får lätt för mig att allt bara är tillfälligt, att ingen verkligen kan
tycka om mig, tycka att jag är den finaste och bästa
Jag har lätt för att falla ner i den melankoliska gropen
och tänka det var ju det jag visste hela tiden
Jag är ful och tjock, inget att ha
Och eftersom självömkan är något jag har ytterst svårt
att stå ut med hos andra skäms jag varje gång jag tänker så
Det ligger helt hos mig och det är ingen annans uppgift
att få mig att inse något
Jag jobbar med detta och det går oftast bra
Men just nu, just idag går det sådär
Såhär års känner jag mig alltid vinterblekfet och sliten
Håret är elektriskt och ostyrigt
Huden har samma färgton som en spädgris
Kroppen är inte sitt allra tajtaste, efter isvinter och förkylningar
Ja suck vad jag gnäller, jag hör det själv
Men just nu är jag sårbar
Saker gör lättare ont
Jag är inte den snygga tjejen
Har aldrig varit
Jag kan leva med det
och jag vet också vilka konstiga vägar mitt liv tog
när jag sökte - och fick - uppmärksamhet för min kropp
Tokfel
Jag vill inte knarka sånt igen
Jag vill bara känna mig älskad och ok
4 kommentarer:
Trots att de sa motsatsen hela min uppväxt, så tycker jag att blekt är vackert och hade gärna varit ännu blekare än jag redan är. Jag ser inte alls vad som är "fräscht" med en brunutansolbränna eller en solariegul ton på kroppen.
Caroline: jag tycker inte heller att brunutansol-orange eller solarie-gul är nåt att stå efter, men jag känner mig lite finare på sommaren med lite ner färg och fräknar.
Men det var inte det som var poängen iofs, utan att jag lite överlag sådär kämpar med den ledsenhet som kommer över mig när jag inte känner mig fin. Det är dubbelt: jag är ledsen både för att jag känner mig ful och för att jag bryr mig så mycket om hur jag ser ut.
Jag skulle önska att jag var tryggare i mig själv och brydde mig mindre. Mer take it or leave it, liksom.
Nej jag förstod att det inte var det det handlade om. Det gör det inte för mig heller när jag har svårt att se att jag duger. Jag gör inget åt min kropp och kan därför inte heller förvänta mig att den ska se något ut, men jag ser hur fort jag åldras och det kan jag inte heller gör något åt. Jag förstår att jag med mitt liv kommer att dra på mig ett föråldrat utseende i förtid och det är väl inget roligt direkt.
Jag arbetar lyckligtvis på en arbetsplats där utseendet verkligen inte är något som någon lägger värderingar i och det är nyttigt och skönt. Där är man skön för sin person och sina förutsättningar.
Så är de på mitt jobb också, ingen klädkod och ingen hackordning som har med utseende att göra. Andra saker räknas, absolut.
Detta har med privatlivet att göra och det beror helt och hållet på att jag är känslig och har dåligt självförtroende.
Skicka en kommentar