Jag har fått en del respons på mina funderingar kring det här med att ha sex eller inte när barnen är hemma och vem som ska bestämma över det, både här och i det verkliga livet. Samtliga går ut på ungefär detta: det är ingenting som barn på något sätt ska (tillåtas) ha nån åsikt om utan det är föräldrarna/de vuxna som har att hantera den frågan. Och det måste man göra väldigt klart för det barn som till äventyrs får för sig att det har rätt tycka eller kräva något.
Jag håller delvis med om det som flera säger, nämligen att man har två val: att köra en vit lögn och säga att man inte har sex och sen ha det ändå eller att säga som det är - att vi har sex när du sover och det är none of your business. Jag kör det senare, Yngsta-pappan det förra. Eller det är vad jag tror i alla fall och det tycker jag är lite fegt. Det är förvisso deras beslut och inte mitt, men det blir krångligt när Yngstan tror att pappan efterkommer hennes önskemål. Lätt hänt att han blir snälla pappa och jag blir dumma mamma. Men jag tror på min väg och känner att jag har Yngstan med mig. Det känns bra både för nuet och för hennes utveckling mot att bli en stor och självständig människa. Det är viktigt att lära sig att man inte kan ställa sig själv i centrum och förvänta sig att omgivningen ska anpassa sig och tillfredsställa alla ens behov.
Ju mer jag tänker på det desto mer självklart blir det: vuxna människor som tycker om varandra har sex och det är ingenting som man ska behöva förhandla med sina barn om. Lika självklart är det att man visar hänsyn och har tyst sex när det finns andra inom höravstånd. Det handlar om allas trivsel - de flesta människor, oavsett ålder, tycker att det är lite genant att höra (eller se) andra människor ha sex. I alla fall om inte själva publikrollen är planerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar