Jag blir tokig snart!
Mitt yngsta barn är som en vakthund på mig så fort min pojkvän är här
Från det att han kom hem strax före 8 igår kväll och tills vi somnade (halv tolv) hände följande (ungefärliga klockslag):
19.50 Vi tittar på teve, hon flyttar till mig i soffan när han kommer
20.20 Hon står och diskar och ropar ut mig i köket för att berätta att hon råkade hälla ut kaffe i diskvattnet (hans kaffekopp med en slatt kvar sen frukosten). Jag säger att det inte gör något. Hon börjar gråta men det visar sig snabbt att det inte beror på kaffekoppen utan på att hon är rädd att hon ska höra oss när vi lagt oss och att hon inte kan somna pga det. Lång diskussion om detta, under vilken jag upprepat säger att det inte finns något att vara rädd för och påpekar att hon måste ta eget ansvar för att kunna somna och att hon inte kan lägga över allt på mig.
20.45 Hon fortsätter diska
21.10 Hon är klar med disk och tandborstning och vill säga godnatt. Ny diskussion.
21.25 Jag lämnar hennes rum och sätter mig i soffan för att prata med Mellan och min pojkvän
21.50 Hon kommer upp och säger godnatt igen. Milt tvång krävs för att få henne att återvända till sängen
21.55-22.20 Hon ropar godnatt med jämna mellanrum
22.20 Jag är i badrummet för att göra mig klar för natten. Hon ropar på mig och jag säger att jag kommer när jag är klar. Hon fortsätter ropa trots det. Jag går in till henne. Ny diskussion om att hon inte kan sova och att vi inte får-
22.30-23.30 Jag och min pojkvän ligger och pratar och hon ropar godnatt med jämna mellanrum, samt harklar sig för att visa att hon inte sover.
Så ser en helt vanlig kväll i stjärnfamiljen ut.
Det går inte att föra ett sammanhängande samtal
Det går inte att ägna sig åt de andra barnen med något sammanhang
Jag vet inte vad jag ska göra!
5 kommentarer:
Känner igen det där med vårt ena barn född -00.
Bara det att vi inte vet varför han inte sover.
Vandrar, ropar, stökar och har sig fram till allt mellann 00.00 - 02.00.
Liksom hej då till samtal med dom äldre barnen, hejdå till egen tid för samtal och hejdå till samliv....
Har inga råd men ville bara säga att jag förstår din situation även om det inte är samma lika dom inte vll sova för.
Kram "M"
Jag har ingen aning om vad lösningen är, men jag vet att jag själv hade blivit vansinnig och markerat att det var över gränsen.
Ush så jobbigt.... Och samtidigt är det ju synd om Yngstan.
Jag har nog nämnt det förrut, men jag tror hon är väldigt svartsjuk och att hon inte kan hantera att du och din pojkvän ska mysa tillsammans.
Hur man löser det har jag ingen aning om, men det är nog inte en helt ovanlig situation.
Hon ser honom kanske som en inkräktare som tagit mammatid och uppmärksamhet från henne.
Det är ju inte ett acceptabelt beteende även om man kan ha förståelse för hennes reaktion. Dock inte acceptera.
Tydliga gränaser har jag förstått att du satt men att det inte hjälpt.
Muta då? Om du lovar att inte göra så här så.... Nej, det känns inte som en bra lösning.
Förklara för henne att hon förstör för mamma och att du inte accepterar det. Det räcker med godnatt en gång, och därefter kommer du inte svara.
Det löser sig säkert med tiden, men vem har tid och ork att vänta?
Ush så jobbigt.... Och samtidigt är det ju synd om Yngstan.
Jag har nog nämnt det förrut, men jag tror hon är väldigt svartsjuk och att hon inte kan hantera att du och din pojkvän ska mysa tillsammans.
Hur man löser det har jag ingen aning om, men det är nog inte en helt ovanlig situation.
Hon ser honom kanske som en inkräktare som tagit mammatid och uppmärksamhet från henne.
Det är ju inte ett acceptabelt beteende även om man kan ha förståelse för hennes reaktion. Dock inte acceptera.
Tydliga gränaser har jag förstått att du satt men att det inte hjälpt.
Muta då? Om du lovar att inte göra så här så.... Nej, det känns inte som en bra lösning.
Förklara för henne att hon förstör för mamma och att du inte accepterar det. Det räcker med godnatt en gång, och därefter kommer du inte svara.
Det löser sig säkert med tiden, men vem har tid och ork att vänta?
Jag är så väldigt trött nu och less att jag bara känner en enorm längtan efter fredag och pappavecka. Det är inga vackra känslor när man bär när man natt efter natt inte får sova tillräckligt och känner sig otillräcklig och vanmäktig.
Om hon just nu sa att hon ville bo mer hos pappa skulle jag bli glad. Ja, faktiskt. Det skulle innebära: nattsömn, tid med de andra barnen, tid med min pojkvän, tid för mig själv och att slippa bli bevakad och ifrågasatt hela tiden. Himmel.
Skicka en kommentar