när jag skriver om brytningstiden
när jag var mitt emellan
mina två långa förhållanden
de stora barnens pappa och den lillas
så mycket jag ser som jag inte såg när jag
var uppe i det
nu efteråt, med en massa år mellan då och nu,
ser jag mönster
det är som när man backar bort från en
impressionistisk tavla och plötsligt ser
på allvar vad den faktiskt föreställer
när detaljerna bildar helhet

vad var det jag sökte då, för femton år sen?
vad var det jag ville ha?
och
vad var det jag tog för givet?

jag hamnade i något jag inte förutsåg
inte kunde förutse, eftersom jag saknade redskap
jag hade levt så länge i trygg vänlighet,
i välvilja och fungerande (men tråkig) vardag
att allt annat var främmande för mig
jag förfördes av det roliga
och såg inte att allt annat saknades