En sak som jag fattar mer och mer ju äldre jag blir är att vi, i våra relationer med andra, tar de roller som är lediga. Eller de roller vi måste ta, eftersom ingen annan gör det. Vi blir på så vis till i och genom våra relationer. Det gäller både hur vi är mot andra runt om oss och hur vi hanterar praktiska saker i livet, sånt som jobb och ekonomi.
A bigger picture. Ja den träder fram mer och mer. Min exman var ingen bra bonuspappa till mitt äldsta barn, det var en ständig fajt och mitt barn blev kallad både det ena och det femte som inget litet barn någonsin ska behöva förknippa med sin person. Min roll i detta drama blev att gå emellan och skydda, visa honom kärlek. Det gjorde att mitt barn hamnade i ett läge mellan en mamma som inte reagerade tillräckligt tydligt på uppenbara dumheter och en (bonus)pappa som skällde och gapade för allt möjligt. Han tog sin roll eftersom jag, enligt honom, inte uppfostrade. Jag tog min roll eftersom han, enligt mig, inte var någon kärleksfull förälder.
När det gällde ekonomi tog vi också olika roller. Han var den generösa slarvern som strödde pengar runt sig på lönedagen, som kom hem med överraskningar till mig och barnen, men som inte kunde planera. Min roll blev att vara skötsam och hålla koll på alla utgifter och se till att vi hade ett sparande. Han kunde släppa kollen eftersom jag hade den och jag höll mer koll eftersom han inte-. Samma sak gällde städning. Han spelade slarver-rollen och jag var den rediga.
Nu prövar jag nya roller. I mitt hushåll är jag den enda vuxna - jo, jag har ett vuxet hemmaboende barn, men det är ändå jag som sätter ramarna, det är upp till mig hur vi ska ha det. Jag har blivit slarvigare med det mesta och njuter av det. Jag har tillräcklig koll men behöver inte längre kompensera någon annans brister.
Jag tänker att jag måste vara vaksam på vilka roller jag och min pojkvän ropar in varandra till, så att ingen alltför märklig casting sker. Att vi har olika roller är självklart, vi är ju olika människor, men jag vill inte bli fastlåst i en stereotyp roll som inte går att ta sig ur eftersom hans sätt att leva sitt liv bygger på att jag fortsätter spela min roll. Med lite sund vaksamhet tror jag att många destruktiva mönster kan undvikas, men jag tror också att jag är mest benägen att se de mönster som jag har levt i förut. Jag tror att nya obalanser kan skapas utan att jag märker det.
6 kommentarer:
Intressant det där. Pratade med en vän idag om just det. Hon har bra koll och vet att hon är värd bättre, hon satte ner foten. Jag är väldigt stolt över henne för det. Det är svårt att INTE gå in i gamla spår och ovanor.
Men det går om man är medveten. :-)
Det här är det bästa blogginlägg jag läst på flera år! (Får gå tillbaka till vår gemensamma bekant radikalis för hitta någonting lika bra.)
Jag kommer att kopiera det och spara det på ett säkert ställe.
Tusen och åter tusen tack för att du delade med dig av dina kloka insikter!
Jag kopierade och sparade igår när jag hade läst! Väldigt bra skrivet.
Åh, tack! Vad roligt att ni tyckte att det var bra. Mina tankar rör sig mycket runt det där nu och jag känner också att jag vill skriva längre inlägg. Särskilt var det kul att se dig Bobbie! Du är väldigt saknad!
Ibland funderar jag på varför jag är så underlägsen i många situationer och det beror inte på att han har rätt utan att han spelar rollen som att han har rätt, vilket lämnar mig kvar med min inte så häftiga roll och om jag kliver över och tar av hans plats så blir han trängd, arg och sur. Du har nog rätt.
Jag tror att det är nåt som väldigt lätt händer, det här att vi kliver in i roller. Man ser det inte när det händer, eller man tycker kanske t o m att det är bra och mysigt, och så sitter man fast innan man vet ordet av. Tror att det t ex är anledningen till att många kvinnor inte VILL att deras män ska vara pappalediga, i alla fall inte någon längre tid. Det hotar ju deras roll som den som har mest koll hemma och som barnen tyr sig mest till. Man håller stenhårt fast vi det man har.
Rollfördelningen att mannen är den som kan "allt" och är den coole känns igen - har också spelat i den pjäsen.
Skicka en kommentar