Min favoritlåt när jag var typ fjorton
800 inlägg
på min blogg sisådär trettio år senare
Tänk om den fjortonåriga jag hade kunnat se förbi alla de där åren, då när livet mest var skit. Om hon hade kunnat se att det skulle bli annorlunda. Ganska snart skulle hon börja gymnasiet, få nya vänner och känna att det fanns saker att vara glad åt. Att allt inte skulle vara samma för alltid. Ytterligare några år senare skulle hon flytta hemifrån, börja plugga på universitetet och uppleva några av de lyckligaste åren i livet. Hon skulle bli vuxen i kärlek och vänskap.
Jag lyssnar då och då på mina gamla Ebba-plattor. Deras musik fyller mig med en obändighet som inte många andra lyckas med. Jag tänker att om den lilla fjortisen kunde överleva så nog fan kan jag också. Vad gnäller jag för, liksom. Vad är en prepubertal och svartsjuk dotter mot en bror som begår sexuella övergrepp? Vad är en man som ibland är lite för disträ mot en odåga till pojkvän som hånar en offentligt för att man inte vill ha oralsex? Vad är tråkiga kolleger mot klasskompisar som gör allt de kan för att undvika en? Vad är ätstörningar som jag har hyfsad kontroll över mot det bottenlösa självförakt den mobbade fjortonåringen kände?
Jag har det bra.
Vi får se om det blir 800 inlägg till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar