Man trodde att botten var nådd
häromkvällen
Det var den inte, kan jag meddela
I natt hade vi ny cirkus och först en stund efter ett
kunde vi somna, allihop
Yngstan höll igång med tårar och självömkan
av det mer grandiosa slaget
och det gick inte att somna trots både viljestyrka
och öronproppar
Jag verkligen l ä n g t a r efter vuxentid nu
Fredag kväll, kom snart!
4 kommentarer:
Dags att skaffa proffisionell hjälp kanske....och ta reda på vad det här bottnar i
Det finns gränser för vad man som förälder klarar av. Sömnbrist är tortyr. Minns när mina barn var små och man inte fick sova. Jag trodde jag skulle bli tokig.
Inga vackra tankar som for genom mitt huvud då...
Pest, vad gör man? Handlar allt om att höra? Är det vad hon säger?
Vi har sagt till henne, både pappan och jag, att hon nog skulle må bra av att prata med en kurator t ex, men hon tvärvägrar. Det går inte att tvinga henne, det skulle ge helt fel signaler.
Sömnbristen är inte det enda, den blir akut rätt sällan ändå. Det jobbiga är hennes sätt att ta över hela familjen med sina behov och sin oro. Hon sätter sig själv i centrum och lägger över hela sin behovstillfredsställelse på andra, dvs sin pappa och mig i första hand. Eget ansvar finns bara inte.
Att hon dessutom är lättsårad och inte tål kritik (t ex för att hon är jobbig när hon gör ovanstående) gör inte det hela lättare.
Hon säger att hon är rädd för att hon ska höra oss när vi har sex, men jag tror inte att det bara handlar om det.
Skicka en kommentar