Jag är trött på mitt barns avundsjuka
(ja, nu klagar jag på henne igen...)
Hon blir som förbytt så fort min pojkvän
kommer hit
Attention seeker är bara förnamnet
Hon har ingen skam i kroppen och drar sig inte
för nånting för att få min uppmärksamhet
och hon mäter den med millimeterlinjal
Jag ställs till svars för allt och inget och jag
är så trött på att det är såhär
Jag vet att jag har svårt för människor som
klänger på mig
Det har jag alltid haft
Och det spelar in, såklart, att hon har sin pappas
beteende
Men det hjälper mig inte att veta det...
3 kommentarer:
Kan hon och han göra något själva, bara de? Baka en kaka, gå och köpa en ny tröja, se en bio, pyssla något till julen? De kanske behöver en egen relation - eller har de det?
Jag tror det är en vanlig reaktion om barnen inte är väldigt små.
Jag tror hon är svartsjuk mer än avundsjuk. Hon vill inte dela din kärlek och uppmärksamhet med fler.
Vet du om hon är likadan hemma hos sin pappa?
Hon är blyg för honom, säger hon, så det skulle hon aldrig våga föreslå. Så som vårt barnschema ser ut träffas vi bara med (den enes) barn på vardagarna och det inbjuder ju inte till så himla mycket aktiviteter eftersom det finns så lite tid mellan middag och läggdags.
Hon är mindre blyg för pappas nya kvinna, dels eftersom de har känt varandra längre tid och dels eftersom hon är kvinna. Yngstan säger att det känns lättare och jag tror att det är så.
Uppmärksamhetskrävande är hon dock där med. Och det riktar sig inte bara mot den nya partnern utan också mot syskonen. Mina stora barn kallar henne lite skämtsamt för Attention seeker men det ligger ju en del smärta i det också, eftersom hon tvingar till sig uppmärksamhet på deras bekostnad.
Skicka en kommentar